BETYG
3.3
av 5
3.3
av 5
Idioterna
Ett antal unga människor lever i ett kollektiv och strävar efter att leva som idioter. I kontakt med resten av samhället och med varandra försöker de att komma i kontakt med sig själva. Den andra Dogma-filmen är kanske mest grovkornig av alla och förmodligen den allra mest provocerande.
| Originaltitel | Idioterne |
| Alternativ titel | The Idiots, Dogme # 2 |
| Regissör | Lars von Trier |
| Manus | Lars von Trier |
| Genre | Drama, Komedi, Vuxenfilm, 90-tal |
| Skådespelare | Bodil Jørgensen, Jens Albinus, Anne Louise Hassing, Troels Lyby, Nikolaj Lie Kaas, Louise Mieritz, Henrik Prip, Luis Mesonero, Knud Romer Jørgensen, Trine Michelsen, Anne-Grethe Bjarup Riis, Paprika Steen, Erik Wedersøe, Michael Moritzen, Anders Hove |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 6010 |
| Filmnummer | 888 |
Recensioner
Idioterna handlar om en kvinna som lever ett ganska händelselöst liv. En dag när hon sitter och äter på ett värdshus upptäcker hon en utvecklingsstörd person och hans vårdare. De är en aning... Läs mer »
Kommentarer
Kul att se om nu när man har lite bättre grepp om vad de återkommande arketyperna i Lars von Triers filmer har för funktion. Såg den en gång när den var ganska ny, men då var det väl mest just kul att se något så gränsöverskridande med handikappsförlöjligande och för tiden grafiska sexscener. Idag är det kanske mer klassaspekterna och såklart Karen som klassisk Von Trier-protagonist jag tänker på, hon kan väl skönjas i vissa tidigare filmer också som Breaking the Waves, men det är väl först efter denna och Dancer in the Dark man började ana ett återkommande tema. Gillar den vaga tiduppfattningen och kronologin - med inklipp av intervjuer i okänt sammanhang som återberättar långt senare och den enda referensen till hur länge det kan ha pågått kommer i slutakten. Fin mix av misär, drama och humor. Det enkla och skitiga fotot är också över lag riktigt snyggt. Höjer till en fyra.
Lars von Triers The Idiots splittrade kritikerna där vissa kallade den pretentiös och poänglös medan vissa hyllade dess provokativa inslag. Filmen upplevs dokumentärisk och följer en samling människor som lever ut ”sin inre idiot”. En sorts barnslig frihet där man får bete sig precis som man vill, provocerar omgivningen och förkastar alla sociala regler. The Idiots är ett intressant experiment och det finns absolut något att hämta i budskapet kring att våga vara sig själv och att inte bry sig om vad omgivningen tycker. Där handhållen kamera och grynigt foto ibland känns som en gimmick passar det även in som handen i handsken för filmen.
Det här handlar om ett gäng vuxna människor som på nått sätt kommit samman för att finna sin inre idiot. Den tror dom sig hitta genom att låtsas vara utvecklingsstörda på diverse olika offentliga platser.
Storyn var för oss till en början en extremt obehaglig upplevelse, men när samma dravel sen pågår i nästan två timmar filmad med en handhållen vinglig kamera blir man härdad. Till och med så pass att man kan hitta lite guld här och där.
Trots det stökiga kameraarbetet och de övriga begränsningarna som finns i Dogmafilmskapandet gör jag tummen upp för ”Dogma 95 projektet” som Trier och hans danska filmskaparkompisar gjorde på 90-talet. Det var en kul och påverkande idé. Men visst hade ett bättre filmtema än inre idiotjakt kunnat väljas.
Det inre idiot gänget hade helt andra aktiviteter för sig hemma i sitt ockuperade hus. En av dessa aktiviteter var gruppsex. Och det ville Trier visa upp. Kanske för att påvisa att det fanns mod nog att följa Dogmas ”Här och Nu regel”. Men mer troligt så var det nog för att maxa biljettförsäljningen.
Obehaglig och givetvis provocerande men köper inte hela konceptet. Några starka scener men improvisationerna kändes ibland hysteriska. Dock Triers väg på G, med lite hårdporr för att chockera helt i hans anda.
Ganska ojämn, men sista halvtimmen är stark, och jag gillar den udda, nästan provocerade idén, som faktiskt rymmer ett stort innehåll.
så fin
Jag gillar hela Dogmaidèn och allt som kommer med den i form av arbetet med produktionen. Filmens handling känns också som en väldigt lyckad symbios med just sättet att filma och producera denna film. Som så ofta med dansk film så får man också skådespelare som är väldigt duktiga. Handlingen är väldigt fascinerande, intressant och lyckas beröra men det som nästan fascinerar mig ännu mer är hur väl organiserad och bra regisserad denna film är genom von Trier. 3+
Förmodligen den sämsta av Triers filmer som jag sett. Dåligt manus och Dogma-konceptet gör intrycket ännu sämre. 3 av 10.
Till en början fattade jag inte grejen men ju längre filmen gick så började jag gilla den mer och mer. Stod mellan stark tvåa och lite halvsvag trea från min sida.
gropeknull