Låter mer intressant än den är. Bästa scenerna är när källarnazisten interagerar med sin hustru (som aldrig är i bild).
Tveksam som dejtfilm, om det inte råkar vara med rätt person.
Im Keller framstod mest som en samling skisser eller tagningar som blivit över vid någon annan film. Trots sadomasochism och nazister så är det en ganska tråkig film tyvärr. Men den väckte en fråga. När är egentligen Ulrich som bäst; när han gör dramatiserade dokumentärer eller när han gör dokumentära spelfilmer?
Sensationslystet och stiliserat som brukligt med Seidl. Jag gillar bildspråket och känslan för bildkomposition. Det fragmentariska inblickarna fungerar också bra. Dock lyfter det aldrig, det blir aldrig någonting mer än en effektsökeri bland excentriker.
Ja det här var ju Ulrich Seidl formulär 1A, på gott och på ont. Det är på intet vis dåligt, bilderna är välkomponerade som vanligt, människorna som skildras är fascinerande i sin knasighet - men det blir också väldigt enahanda efter ett tag. Källartemat som sådant är väldigt intressant och jag kan önska att man hade tagit sig an det med en högre ambitionsnivå.
2016-11-15