BETYG
3.9
av 5
3.9
av 5
In the Mood for Love
Två par flyttar samtidigt in i samma fastighet, av en händelse är det bara mannen i det ena förhållandet och kvinnan i det andra som är närvarande. Deras respektive jobbar jämt och de två söker sällskap i varandra. Ungefär samtidigt kommer de på att båda deras partners har affärer vid sidan av.
| Originaltitel | Fa yeung nin wah |
| Alternativ titel | Hua yang nian hua, Fa yeung nin wa |
| Regissör | Wong Kar-wai |
| Manus | Wong Kar-wai |
| Genre | Drama, Romantik, 2000-tal |
| Skådespelare | Maggie Cheung, Tony Leung Chiu-wai, Rebecca Pan, Siu Ping-lam, Kelly Lai Chen, Chien Szu-ying |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 4630 |
| Filmnummer | 3852 |
Recensioner
In the mood for love som avhandlas idag var den första filmen av Kar-Wai jag kom över, den enda likaså som videobutiken hade. Passande nog då det var en av de filmer av honom som fått mest beröm... Läs mer »
In The Mood For Love är en kinesisk romantisk film och är skriven av Wong Kar Wai som anses av många vara världens mest romantiska regissör.
Filmen utspelar sig i 60-talets Hong Kong där Chow M... Läs mer »
Kommentarer
Enligt Sight & Sounds kritikerlista är detta den femte bästa filmen någonsin. Även om jag kan se kvaliteterna så lämnar den mig ganska oberörd.
En film vars fina budskap om försiktig heder mitt i djup ensamhet tycker jag drunknar i en massa pretentiösa tekniska anslag. Storyn försvinner i regn och cigarettrök och melankolisk musik och till och med de läckra kontrasterna mellan lite fula hus och boende som kontrasterar totalt mot de vackra huvudrollerna som stilfullt klädda rör sig som i trans och jag vill inte låta mig luras in i stilfällan här. Nej tyvärr känner jag mig bestulen på en utmärkt filmupplevelse denna gång. Betyget stannar vid 3
Snygg, men när man väl har sett cigarettrök i slow motion till fin musik sju gånger behöver man inte se det sjuttio gånger till. Lite väl enformig. Har svårt att knyta an till karaktärerna också.
En läcker och stilfull film som för tankarna tillbaka till 1900-talets svart-vita och tidiga färgfilmer när det var ytterst viktigt hur personerna var klädda, rörde sig, pratade, bildvinklar, ljus, kontraster och stämning. Den sticker genast ut och känns egentligen inte särskilt österländsk i stilen. Det händer inte mycket, utan det är mest dialog där man som tittare får föreställa sig vad som hänt eller kommer att hända.
Kan vara en av de vackraste filmer jag någonsin har sett. Både fotomässigt och känslomässigt.
Känns som att Park Chan-wok har tittat på denna och inspirerats av både musik och det visuella. Visst är filmen poetiskt vacker och stämningsfull, men tyvärr är det svårt att dras med i "handlingen".
Jag såg den här för första gången något år efter att den kom, och fastnade då inte för den alls. Nu vid en andra titt kan jag definitivt förstå varför, den här filmen kräver ett tålamod som jag nog inte riktigt hade då. Men nu fångade den mitt intresse från första början, och den drog mig med på en resa som lite skitnödigt kan beskrivas som hypnotisk. Filmen har onekligen en säregen och distinkt stil, och jag var inte helt säker på att det var en tillgång till en början, men vande mig snart och uppskattade detta alltmer efterhand. Wong Kar-wai är verkligen en mästare på att skapa stämning, och han har här hittat helt rätt ton för det han vill berätta. För det centrala är ändå en osedvanligt intressant kärlekshistoria, mycket kanske för att det knappt är en kärlekshistoria. Allt är så nedtonat och tillbakahållet, och det gör att det vi trots allt får se blir värt så mycket. Detta hade ju dock inte fungerat om det inte vore för de två skådespelarna, de ger oss sannerligen en fantastisk uppvisning i att förmedla mycket genom lite. Deras motstridiga känslor ska givetvis ses i kontext av tiden och platsen, och allt det vävs samman på ett väldigt skickligt sätt. Så den här gången var det ingen tvekan om att betyget måste bli en fyra
Blickar, kroppar som rör sig och då mest med ryggen i blickfång. Stilistiskt otroligt vackert och en musikslinga som fastnar och gör sig bra med rörelserna. Små nyanser av människors möten och en vänskap som växer fram och blir något större, vad det mynnar ut i är lite dunkelt, som hela filmen i sig. Men att den griper tag i mig är att ta i, mer ett skådespel som är snyggt att se på, Wong Kar-wai är onekligen en intressant regissör.
Det här är ett konstverk. Ett mycket vackert och annorlunda foto och ett otroligt stämningsfull bildspråk som perfekt harmoniserar med vald filmmusik. Men, men, men var är handlingen? Den finns inte. Därför blir det hela ett stort sömnpiller hur vackert det än är. Såååå tråkigt.
Så makalöst vacker att det inte är klokt bitvis. Ibland känner jag att vill sätta en femma bara för att. Men ibland tycker jag den känns spretig och snyggheten blir för mig så mycket yta. Det är en fin historia men jag blir inte emotionellt engagerad. Den lyckas inte suga in mig i dess värld utan jag blir kvar att relatera till mig själv och då faller det ganska platt. Känns snålt men för mig är det bara en trea.
