BETYG
2.7
av 5
2.7
av 5
Jag är med barn
Bosse vill förverkliga sina författardrömmar och tar ledigt från sitt jobb för att skriva. Han träffar Lena och förälskar sig, men resultatet av den fria tiden blir inte en bok, utan ett barn.

Originaltitel | Jag är med barn |
Regissör | Lasse Hallström |
Manus | Olle Hellbom, Brasse Brännström, Lasse Hallström |
Genre | Komedi, 70-tal |
Skådespelare | Magnus Härenstam, Anki Lidén, Barbro Hiort af Ornäs, Gösta Engström, Ulf Brunnberg, Lis Nilheim, Stig Ossian Ericson, Lars Amble, Micha Gabay |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 658 |
Filmnummer | 2382 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Höra en snorunge gapa ock skrika igenom nästan hela filmen är ju lite sådär! Actionscenerna är bäst, men annars är det mest nja över det hela.
Småtrevligt tidsdaterat nedslag i en tid där pappaledighet inte var självklarhet. Kul att se Magnus Härenstam här som i ärlighetens namn inte var någon vidare skådespelare men hade en karisma som ändå gjorde honom speciell och sevärd. Brottningskampen med sitt alter ego tar en stor del av filmen och är väl en liten rolig, men synnerligen kontroversiell i dagens politiskt mer jämställda klimat tack o lov. Betyget hankar sig upp till en svag 3;a, dvs 3-
Bra komedi med roliga fantasisekvenser och stor igenkänning för en nybliven förälder som jag själv. Gillade denna klart bättre än En kille och en tjej, där den var en svagare trea så blir detta en stark trea. Känns som att jag nog hade satt en solklar fyra om jag hade växt upp med den. Alltså finns det stor växningspotential. Men än så länge nöjer jag mig med en god trea.
Experimentfilm om att vänta och få barn!
Regissören Lasse Hallström fick sitt första barn 1976. Tre år senare gjorde han denna film där han försöker förmedla glädjen och bekymren med att få barn. Dessutom försökte han experimentera med olika sorters berättarteknik. I denna film lyckas han inte, men däremot i senare. I aktuellt drama finns det en fiktiv figur som dyker upp ibland i sinnet hos huvudrollen pappan. Denne person är våldsam och talar engelska med kraftig brytning. Det tillför inte filmen något. Däremot när huvudrollen i Mitt liv som hund ibland funderar, ser upp mot himlen och säger att man måste ha perspektiv fungerar det utmärkt. Likadant är det med andra berättartekniker. Här misslyckas de men i senare filmer är de bra.
Skådespelarinsatserna är lite valhänta. Bäst är birollernas Lis Nilheim och Micha Gabay. Ljudet är onödigt högt i många inslag. Flera experimentella bildsekvenser är onödigt långa.
Betyg: 2-
Verkligen en svensk film av den gamla skolan med scener ingen troligtvis skulle göra idag. 70-talets småflum lyser igenom, men det är bara trivsamt. Och Härenstam är skön i huvudrollen.
Bra actionscener
Udda svensk film, men nja medel betyg...
Man kan beskriva den som en blandning mellan dramatiserad upplysningsfilm om att skaffa barn och skruvad komedi. Jag uppfattar det som att filmen fångar precis hur det var att bli förälder på 70-talet och mycket av just det tidstypiska. En tid då det var nytt för pappor att ta ansvar för barnen. Filmen fokuserar på mannens perspektiv och tankar, men även hur han bemöts i samhället. En del av hans positiva tankar skildras som animerade drömscenarion. Samtidigt jagas mannen av sina inre tankar, vilket skildras som en engelsktalande rollfigur som bokstavligen förföljer honom. Filmen tar upp mycket av det som jag tror att många blivande och nyblivna föräldrar tänkt, men kanske aldrig vågat tala öppet om. Emellanåt är det mycket underhållande. Och det är inte ofta man ser Lasse Hallström bjuda på actionscener i sina filmer, men det får man faktiskt uppleva i en sekvens här. Tyvärr finns det en baksida också med skrikande barn, humörsvängningar och annat som jag verkligen inte alls uppskattar på film. Det blir till slut en tvåa för den här filmen.
Riktigt bra film med mycket humor och tanke. Det är synd att Härenstam inte agerar mer nu för tiden.
(rek.3) Jag hade låga förväntningar inför denna, anade farsartad humor, men ack så fel jag hade. Den är istället riktigt bra med både trivsam underhållning och tankeväckande manus. Magnus Härestam är riktigt sevärd och jag kommer ha ett glatt minne av denna lilla pärla. Man förstår varför Hallström har erövrat mark på andra sidan Atlanten.