BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
Jag är nyfiken - gul
En av de mest uppmärksammade och omdebatterade svenska filmerna genom tiderna, vars väg över världen kantades av bråk och censuringripanden. Med en bandspelare kartlägger Lena den svenska välfärden 1967, och intervjuar svenskar om pengar, sex, fängelser, jobb och politik. Den unga Lena som vill revoltera mot samhällets orättvisor, och samtidigt bryta sin egen ensamhet finner resultatet nedslående.
| Originaltitel | Jag är nyfiken - gul |
| Alternativ titel | Jag är nyfiken - en film i gult |
| Regissör | Vilgot Sjöman |
| Manus | Vilgot Sjöman |
| Genre | Drama, Dokumentär, 60-tal, Experimentfilm |
| Skådespelare | Lena Nyman, Vilgot Sjöman, Börje Ahlstedt, Peter Lindgren, Chris Wahlström, Marie Göranzon, Magnus Nilsson, Ulla Lyttkens, Anders Ek |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1848 |
| Filmnummer | 10104 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Går det att kalla detta för mockumentär? Att se den såhär i efterhand är ett charmigt tidsdokument och är ändå en inblick i 60-talets vänsterretorik. Intervjuerna om allt från klassamhället till charterresor höjer filmen då svaren visar att inte särskilt mycket har ändrats i folks mentalitet på 50 år. Relationen med Börje blir svår att ta på allvar men det är ju å andra sidan iscensättningar vilket jag glömde under filmens gång. Lena Nyman är karismatisk.
Gillade inte den här alls när jag såg den som ung, hungrig cineast. Hoppades på ett lyft nu många år senare när jag dessutom uppskattat Sjömans tidigare filmer Älskarinnan och framför allt 491. Men icke. Fullt med idéer och påhitt, men absolut inget sammanhang. I början är den politisk och känns då en smula naiv, men fångar ändå tidsandan rätt fint. Men sedan blir det... bara konstigt. Ungefär från Börje Ahlstedts entré förstår jag inte alls vad filmen vill säga. Blir mest bara olustigt och tråkigt. Synd, men här förblir betyget lågt.
Jag älskar Lena Nyman, som helt klart var en av våra bästa skådisar genom tiderna, men den här filmen? Nja, jag riktigt skämdes sist jag såg den...
Uselt!
Inte alls som jag trodde att den skulle vara. Spännande tidsdokument!
En lysande filmupplevelse (bättre än sitt rykte). Vilgot Sjömans sätt att 60-talspoppigt blanda dikt och realitet är mästerligt. Spetsfundigt och lite chockerande lägger Sjöman ut sitt budskap på ett sätt som bröt mot konventionen då (60-talet) och så mycket liknande har nog än i dag inte skapats
Bitvis riktigt bra, men har inte åldrats så lyckat. Tyvärr känns det som att den borde klippts ner lite grann, ändå många fantastiska scener. Stark3:a
Börjar riktigt bra och intressant, med intervjufrågorna, men sedan blir det för mycket trams och nakenscener. Jag tröttnar på filmen och slutbetyget landar någonstans mellan en etta och en tvåa.
Teatereleven och skådespelaren Lena medverkar i film, av avundsjuke regissören Vilgot, där hennes karaktär "Lena" är starkt politiskt engagerad och har en stark vänsterideologi. "Lena" träffar "Börje" och hennes ideologi hamnar i gungning.
Lite svårt att avgöra vad som sker i "verkligheten" med skådisen Lena och vad som är del av Vilgots film. Men det är charmen med filmen. Den blandar gengrer och det går att tolka olika. Fascinerande och experimenterande. Dock lite för lång, 30 minuter kunde lätt ha klippts bort.
Mysko. Den är ett hopkok av allt möjligt. I vissa sekvenser är den briljant, och i andra obegriplig. Jag förstår varför den blev kontroversiell, och tycker synd om Nyman eftersom hon fick ta så mycket skit när det begav sig. Har lite problem med den sexiga och infantila framtoningen hos Lena, men den har ju några år på nacken. Kluven upplevelse, verkligen!
