Jane Eyre

Det går nog inte att göra Jane Eyre rättvisa på två timmar, även om själva berättelsen inte är så invecklad. Det förvisso fina fotot och gedigna spelet kan inte kompensera för vad som går förlorat från romanen (framför allt den inre monologen, bokens absoluta styrka jämte dialogen mellan Jane och Rochester, varigenom huvudpersonens komplexa karaktär framträder och förändras). De starka känslorna hinner knappt i gro i filmen, där det utdragna lidandet såväl som det raffinerade slutet förvandlas till ett koncentrat.

Helt meningslös.

Svag trea. Jag har inte läst romanen och det kändes verkligen under filmens gång som det fanns stora glapp som jag antar att romanen fyllde i men filmen skippade för att hålla filmen tillräckligt kort. Bra skådisar var det iallafall.

Börjar riktigt riktigt bra men romansen lyckas aldrig fånga mina känslor så andra halvan faller därmed platt. Många saker som stressas också och gör att känslan tappas för mig. Synd, för det är mycket som är otroligt bra, den är snygg och Wasikowska är jättebra i huvudrollen. Så ganska slät men väldigt stabil trea. Börjar dock som så mycket mer!

Självklart kan de inte hinna få med allt från boken, men jag tycker de har valt helt rätt saker att fokusera på. Den är vackert filmad, vissa platser var läskigt likt hur jag tänkte mig dem i boken. Sen är den så intensivt känslosam stundtals att jag får gåshud. Wasikowska är okej i rollen, men Michael Fassbender tycker jag är som gjord för att spela Mr Rochester. Över förväntan.

Sedd för andra gången höjs trean till en fyra. Filmen lyckas förmedla Brontës berättelse (utan jämförelse med tidigare filmversioner). Förutom det visuellt enastående fotot i varje filmruta porträtteras karaktärerna på ett oerhört vackert sätt. Finstämmigt, starkt och mångbottnat. Samhällets förväntningar. Kampen i att vara kvinna. Kampen i att vara man. Moll är filmens grundton med stort fokus att förmedla samtligas mänskliga försök att undkomma ensamheten. Undkomma sig själv. Är det ens möjligt, verkar filmen vilja fråga tittarna. Det enda lökiga med dialogen är att den har många lager, om man är mottaglig för att skala av dessa. T.ex. att Rochester kan missuppfattas som kall när han egentligen är sorgesam, rädd och vaktande. Jag reagerade på att vissa repliker var feministiska, vilket också var väntat. Oväntat var dock den andra vinklingen att det också fanns hinder i egenskap av att vara man kontra dåvarande samhällsnormer.

Detta känns som en onödig film, eftersom den bästa versionen någonsin redan är gjord: den från 1983 med Timothy Dalton och Zelah Clarke. För det första går det inte att pressa in romanens handling i ett långfilmsformat, man missar MYCKET! Det krävs minst en miniserie. Och för det andra så är huvudrollsinnehavarna fel - och de är viktigast i en sådan här kärlekshistoria. Fassbinder kan möjligen vara godtagbar som Rochester, men han är INGET mot Timothy Dalton, och något säger mig att han varit bättre med en attraktivare motspelerska. Men Wasikowska är HELT fel. Hon är för ung (ja jag vet att Jane Eyre i boken var ung, men det hjälps inte - rollen måste ändå spelas av någon äldre med ungt utseende), för omogen, för valpig i sitt sätt och utseende och rörelsemönster, för enkel, för vanlig, för bonnig, för ointressant. Hon har INGET av det själfulla och överjordiska som Jane Eyre har i boken. Det går helt enkelt inte att förstå varför Mr Rochester skulle bli kär i henne - han som har så mycket erfarenhet av kvinnor.

Snyggt foto, miljöer och kostym. Även bra manus, även om greppet att börja med bilder från sådant som händer senare i filmen känns som ett tjatigt grepp, men är ok. Skådespelarna är bra, förutom lite sämre i filmens inledning. Det enda jag inte gillar är faktiskt att filmen är något för kort. Hade varit bra att få se lite mer utav Adéle, som när hon får sin box, det är en scen man minns från boken, där hon plockar fram rätt mycket saker, men i filmen bara en klänning. Även slutscenen skulle kunnat vara något längre.

(rek 4a) Intensiva känslor med en litterärt skiven dialog utspelad av bra skådespelare i vackra landskap? Ja, det funkar. 4a.

Jag har inte läst boken men filmen förvånade mig genom att vara så återhållsam, stram, tyglad, nedtonad och tragisk. Jag har inga problem att se kvaliteèrna filmen erbjuder i form av skådspelare och berättelse och tänker inte motsäga att det fungerade så på denna tid som porträtteras. Problemet ligger mer hos mig. Jag ville ha en mer lättsammare och glädjefull ton då tidsperioden speglas. Gärna tragik men inte utan romantik och romantiken av den glädjefulla, charmiga och hoppfulla sorten. 3+