BETYG
2.6
av 5
2.6
av 5
Japón
En man ger sig av från storstaden till en enslig by på den mexikanska landsbygden för att ta sitt liv. Han får bo hos den gamla kvinnan Ascen under tiden som han försöker nå inre lugn.
| Originaltitel | Japón |
| Alternativ titel | Japan |
| Regissör | Carlos Reygadas |
| Manus | Carlos Reygadas |
| Genre | Drama, 2000-tal |
| Skådespelare | Alejandro Ferretis, Magdalena Flores, Rolando Hernández, Martín Serrano, Yolanda Villa, Bernabe Pérez, Fernando Benítez, Carlo Reygadas Barquín |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 61 |
| Filmnummer | 8677 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Fin ljudläggning och ganska fint foto trots millennieskiftets fäbless för överexponerade och bleka bilder. Blev inte riktigt klok på miljön, i inledningen pratades det om en svårtillgänglig dal med bara en liten by i botten, sedan kommer en grannby och järnväg in i bilden. Dialogen kändes styltig, och det var någon märklig självreferentiell grej ibland, men när det var som bäst fick jag Tarkovskij-vibbar och det gav absolut mersmak för att se mer Carlos Reygadas. Trea.
Definitivt en av de mer legitima nu aktiva auteurerna. Han besitter ett särdeles direkt, tillika raffinerat, tilltal. Denna film är bedövande skön och bärs dessutom upp av mening. En sällan skådad kombination. Sågs på bio.
vissa saker är väldigt fina, och onekligen ser man ju inte sexton-scope så ofta. men vissa saker är too much.
Der här är väl i princip så pretowannabe det kan bli. Första scenen påminner om bilscenen i Solaris och musiken ur Bachs Matteus evangelium är densamma som spelas i Offret. I övigt innehåller filmen alla klyschor man kan tänka sig: Konstnären som försöker ta livet av sig, långsammt temo osv. Att man dessutom har försökt twista till det med lite gamlingsex gör det inte bättre.
En film för folk som tror att man är poetisk för att man filmar ruttnande hästar och en man som knullar en 95-årig tant.
Bara för att man visar djur som dör och parar sig till klassisk musik blir det inte betydelsefullt eller angeläget i sig. Den övertydliga symboliken till trots är vissa sekvenser i denna film mycket vackra, men de är satta i en monotont malande pseudodokumentär stil som är så anemisk att den svimmar efter tio minuter och sedan fortsätter i en komaliknande dvala till slutet. Den som gillar transportsträckor (och då menar jag både symboliskt och bokstavligen) får dock sitt lystmäte, för här nöts mer stenig mexikansk bergsstig än på mycket länge.
En film för den som gillar onani och gerontofili. Oinspirerande och luddigt med ett manus på max en sida.
