Juryn – A Time to Kill

Väldigt bra gammal 90 tals klassiker som faktiskt håller riktigt bra än idag trots att det är 28 år sedan denna film kom ut, Joel Schumacher som var en duktig regissör på sin tid då han levde har gjort en odödlig klassiker, kanske en av dom bästa rättgångsdrama filmer någonsin och den var såklart ännu bättre för sin tid, många väldigt bra skådisar som är med, Matthew McConaughey, Sandra Bullock, Samuel L Jackson, Kevin Spacey, Oliver Platt, Charles S Dutton, Donald Sutherland, Kiefer Sutherland och även Ashley Judd i en mindre roll som fru till McConaughey och alla gör sina roller perfekt, suveräna allihop och vid tillfället var alla dessa väldigt stora heta namn i Hollywood förutom kanske Matthew McConaughey som var just ibörjan på sin karriär men ack så bra han gör sin roll och för filmen framåt, inte konstigt att han blev en av Hollywoods stora efter sin insats här, även kul att se Kiefer Sutherland som var större på 80 talet och sedan försvann för att göra comeback ibörjan på 2000 talet med sin serie 24, men han gör en stabil liten roll här som bad guy och han gör det bra, filmen har ett viktigt budskap också, som kanske passerar över mångas huvuden men ämnet som filmen tar upp är absolut lika högaktuellt idag som då, det är ju också en film som är gjord efter John Grishams bok och han skrev många bra rättegångsdrama böcker som blev bra filmer, det kom ut ett antal under 90 talet och alla var väldigt bra, så inget undantag här, så gillar man Grishams böcker så är detta helt klart en av dom bättre filmatiseringarna eller bara ett fan av någon av skådisarna så måste man helt klart se filmen, enda idag som drar ner betyget är åldern på filmen och att den kanske är lite för lång för sitt eget bästa men helt klart värd att se idag eller se om den igen, dramatiskt, rörande och spännande, betyget blir en svag 4:a

Jag håller med om den filmtekniska kritiken nedan; det är spretigt, samtidigt tillrättalagt och orealistiskt--men det verkliga fallet som Grisham har baserat sin berättelse på handlar inte om rasism mot svarta. I romanen har han av någon anledning bytt etniciteterna på offer och gärningsman: "Grisham has described the book as 'very autobiographical' in that the novel's 'young attorney is basically me' and the drama is based on a case he witnessed. In 1984 Grisham witnessed the harrowing testimony of a 12-year-old rape victim at the DeSoto County courthouse in Hernando, Mississippi. Two sisters, Julie Scott, 16 years old, and Marcie Scott, her twelve-year-old sister, had both been raped, brutally beaten, and nearly murdered by Willie James Harris. Unlike Grisham's depiction, however, the Scotts were white and their assailant was black." (https://en.wikipedia.org/wiki/A_Time_to_Kill_(Grisham_novel)#Inspiration)

A Time to Kill har en fantastisk ensemble med flera kända skådespelare. Huvudfokuset ligger på advokaten Jake Tyler Brigance (Matthew McConaughey) försvar av Carl Lee Hailey (Samuel L. Jackson) mord på två rasistiska män som torterat/förgripit sig på hans dotter. Filmen upplevs som något spretig och innehåller många scener som inte har någon större betydelse för handlingen. Slutet är väl tillrättalagt och känns inte särskilt realistiskt. Dessutom är det skamligt att en film som behandlar svarta människors orättvisa enbart har en svart skådespelare bland huvudrollerna.

Lite för mycket klippt när dem förnedrar flickan. Vilket gör att vi tittare inte direkt får samma känsla som Matthew McConaughey, men bort sätt från det är det bra.

Genomgående bra och spännande rättegångsdrama! Börjar riktigt lysande, tappar något efterhand pga längden, men håller ändå klass och stämning hela vägen. Myriaden av karaktärer och intriger är dock inget jag hade velat klippa bort (kanske bara trimma ner redan existerade inslag), det är denna mångfald av synvinklar och perspektiv som gör filmen. Också otroligt roligt att Joel Schumacher satte ihop denna mellan sina båda Batman-kalkoner, varav den senare blev en sådan flopp att hans karriär aldrig återhämtade sig. Känns som att det helt glömdes bort att han precis gjort denna triumf i samma sväng.

Fan filmer på 90-talet var mycket bättre, numera byggs det bara på effekter. Filmen är gripande och om ett viktigt ämne, men det är kanske lätt att låta bli att tänka på filmen i sig bara för man grips med. Det saknas lite saker enligt mig för att den ska rankas som väldigt bra, men den är absolut bättre än bara en bra film med. Stark trea får den, , man sitter småklistrad igen och jag är svag för juryfilmer.

Imponerande rollista, men det kompenserar bara delvis det faktum att det är en fumlig bearbetning av ett intressant ämne, totalt känslodriven, med onyanserade karaktärer och full av plattityder.

Helt ok, men jag vet inte, tycker det är något som fattas för den ska bli riktigt bra...

Juryn kanske inte håller måttet helt idag, men det spelade ju ingen roll 1996 när det begav sig. En bra Grisham-filmatisering - kanske den bästa jag hittills sett. Svettiga miljöer, svettig stämning och svettiga karaktärer.

Den stora behållningen med filmen är de namnkunniga skådespelarna som gör bra ifrån sig vilket är de flesta, dock inte alla. Filmen är *väldigt* 90-tal på ett dåligt sätt. Vilken tid att leva i när man kan dra "charmiga" skämt om att inte ha jobb. Det högst känsliga ämnet hanteras mycket valhänt och filmen hade troligtvis inte kunnat göras idag.