Sagan om prinsessan Kaguya

Makalöst vacker animation, och känns episk och storslagen. Väldigt stämningsfull och stark poetisk sagostämning. Ett konstverk som jag var helt upptagen av. En ganska förbisedd film, faktiskt, minns när den kom men inte att någon såg den. De borde de gjort, för detta är fullkomligt lysande. Missa inte!

En sanslöst vacker studio Ghibli produktion där animation går mer åt akvarellhållet i stället för den mer traditionella stilen. Filmen är upplagd som en saga där en äldre man hittar en magisk prinsessa i skogen och vi får sedan följa hennes uppväxt. Det finns dock mer djup i filmen än man först kan tro. Det finns till exempel hintar av både feminism samt det turbulent vackra/mörka med jordelivet och att uppskatta det man har. Detta blev Isao Takahata sista film och som svansång är det svårt att föreställa sig ett mer passande avslut.

Det är så här man berättar en saga!!! Och inte så förbannat sockersött som Disney fjanterier...

Meditativt vackert och lugnt berättad. Prinsessans vredesutbrott är nog den snyggaste animerade scen jag någonsin sett.

Jättesvår film som jag tycker dock väljer fel väg om och om och om och om igen, tyvärr. Är uppenbart plågad av att den måste följa en daterad folksaga.

Fantastisk film om jordelivets sorg och smärta och det sköna i det. Konstig liknelse kanske men det känns som Främlingen av Camus där på slutet, som även fick mig att böla.

Baserad på en 1200 år gammal folksaga hamnar den oerhört långt ifrån Disney-mallen, vilket är lite befriande. Men också... Inte sådär helt rimlig berättelse och inte enkel att relatera till alla gånger.

Vacker som tusan men alldeles för lång och förutsägbar.

Liknar egentligen ingenting annat, bedårande vacker animering, som till sist får en fin, berörande upplösning. Bäst i den animerade genren, ihop med Eldflugornas grav.

Vacker och framfört allt rörande film. Kan inte hjälpa att få intrycket att detta är Isao Takahatas take that till studio Ghibli då de börjat med dataamimering och beställningsjobb.