BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
Kär i Paris
Musikal där den enkla kvinnan Jo får prova på att vara modell i Paris. Kan hon finna sig själv och kanske också kärlek?
| Originaltitel | Funny Face |
| Regissör | Stanley Donen |
| Manus | Leonard Gershe |
| Genre | Romantik, Komedi, Musikal, 50-tal |
| Skådespelare | Audrey Hepburn, Fred Astaire, Michel Auclair, Kay Thompson, Robert Flemyng, Virginia Gibson, Ruta Lee, Alex Gerry |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 671 |
| Filmnummer | 8134 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Tunn story om gubbsjuk fotograf. Musikal-numren är föööör långa. Audrey Hepburn är kung som vanligt.
Ytligt som sjutton, men charmigt likväl. Det bästa sångnumret är när trion Hepburn-Astaire-Thompson precis ankommit till Paris: Bonjour Paris!
Som så ofta i dansfilmer med Fred Astaire, så är storyn rätt tunn. Men det gör inget, för det är ju de fina, romantiska, roliga och medryckande dansnumren man vill åt! Möjligen är åldersskillnaden mellan Hepburn och Astaire för stor - 30 år - men det går lättare att "förlåta" Astaire för de mot slutet av hans karriär mycket yngre motspelerskorna, p.g.a. att han var som en ung man i kroppen när han dansade... Jämfört med andra åldrande, manliga stjärnor, menar jag.
Det är häftigt att se Astaire i den åldern röra sig på det där viset. Handlingen är sisådär men underhållningsvärdet finns där.
Klassiker! Skådespelarna gör väldigt bra ifrån sig, musiken är riktigt bra och stundvis är filmen hysteriskt rolig.
Känns rätt problematisk på vissa sätt och romansen är i sina bästa stunder intetsägande. Men oj så charmig den är i övrigt. Audrey Hepburn är helt makalös, Fred Astaire har charm och kvicka ben så det räcker och blir över och Kay Thompsons insats ska inte överses! Sprakande färger, lekfullt bildspråk, charm och snygg koreografi räcker långt! Men mellan allt det är det inte lika spännande. Klar trea är det ändå!
Älskar färgerna, de första minuterna är helt fantastiska. Sen kommer den gräsliga kärlekshistorien och förstör allting...
Det är inte skådespelarna det är fel på, det är storyn. När sedan Hepburn ska bli förälskad i Astaire så blir det inte trovärdigt på det planet heller. Sorry
Vad gör Audrey Hepburn i den här unkna soppan? Urk.
Storyn är platt och astråkig. Men de första typ 30 min höjer betyget. Något med färgkompositionen, kläderna, scenografin och Audreys leende som gör det tror jag.
