BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
Kär i Paris
Musikal där den enkla kvinnan Jo får prova på att vara modell i Paris. Kan hon finna sig själv och kanske också kärlek?
| Originaltitel | Funny Face |
| Regissör | Stanley Donen |
| Manus | Leonard Gershe |
| Genre | Romantik, Komedi, Musikal, 50-tal |
| Skådespelare | Audrey Hepburn, Fred Astaire, Michel Auclair, Kay Thompson, Robert Flemyng, Virginia Gibson, Ruta Lee, Alex Gerry |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 692 |
| Filmnummer | 8134 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Fånig och gapig Paris-musikal med engelska som huvudspråk.
Töntig, men småcharmig musikal. Fred Astaire och Audrey Hepburn är verkligen sevärda. Betyget hamnar alldeles i skarven mellan 2 och 3.
Sätt ihop Stanley Donen och Fred Astaire och Paris och du får garanterat en sång- och dansfilm. Och här blir jag lite splittrad för jag kan inte bestämma mig för om jag gillar det här eller inte. Man kan inte annat påstå än att det allt är lite charmigt och flera av numrena är magnifika och dom är verkligen duktiga på det här med dans. Men det finns något störande med formatet eller atmosfären eller vad man ska säga. Dessutom har jag svårt för Fred Astaires aura sedan tidigare och inte blir det bättre nu när han ska paras ihop med en yngre och strålande Audrey Hepburn heller förstås. Jag petar dit en betygstrea efter en viss tvekan. Betyg 3
Tunn story om gubbsjuk fotograf. Musikal-numren är föööör långa. Audrey Hepburn är kung som vanligt.
Ytligt som sjutton, men charmigt likväl. Det bästa sångnumret är när trion Hepburn-Astaire-Thompson precis ankommit till Paris: Bonjour Paris!
Som så ofta i dansfilmer med Fred Astaire, så är storyn rätt tunn. Men det gör inget, för det är ju de fina, romantiska, roliga och medryckande dansnumren man vill åt! Möjligen är åldersskillnaden mellan Hepburn och Astaire för stor - 30 år - men det går lättare att "förlåta" Astaire för de mot slutet av hans karriär mycket yngre motspelerskorna, p.g.a. att han var som en ung man i kroppen när han dansade... Jämfört med andra åldrande, manliga stjärnor, menar jag.
Det är häftigt att se Astaire i den åldern röra sig på det där viset. Handlingen är sisådär men underhållningsvärdet finns där.
Klassiker! Skådespelarna gör väldigt bra ifrån sig, musiken är riktigt bra och stundvis är filmen hysteriskt rolig.
Känns rätt problematisk på vissa sätt och romansen är i sina bästa stunder intetsägande. Men oj så charmig den är i övrigt. Audrey Hepburn är helt makalös, Fred Astaire har charm och kvicka ben så det räcker och blir över och Kay Thompsons insats ska inte överses! Sprakande färger, lekfullt bildspråk, charm och snygg koreografi räcker långt! Men mellan allt det är det inte lika spännande. Klar trea är det ändå!
Älskar färgerna, de första minuterna är helt fantastiska. Sen kommer den gräsliga kärlekshistorien och förstör allting...
