BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
Kärlek 65
En grupp människor i vardag och fest, i lek och kärlek. Regissören Keve har svårt att finna sig i äktenskapet med Ann-Marie. Hon glider mer och mer ifrån honom. Dottern Nina är egentligen deras enda sammanbindande länk. Han finner en tillfällig kärlek i Evabritt som också är gift. Tillsammans glömmer de för en kort tid sina äktenskap, men deras förbindelse ger inget bestående värde...
| Originaltitel | Kärlek 65 |
| Alternativ titel | Love 65 |
| Regissör | Bo Widerberg |
| Manus | Bo Widerberg |
| Genre | Drama, 60-tal |
| Skådespelare | Björn Gustafson, Thommy Berggren, Ann-Marie Gyllenspetz, Kent Andersson, Keve Hjelm, Ben Carruthers, Evabritt Strandberg, Inger Taube, Agneta Ekmanner, Nina Widerberg |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 269 |
| Filmnummer | 9544 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
En friskt nedslag från en tid då filmen genomgick en skarp förändring och här ville Widerberg bidra med personliga tankar och infall. Första halvan är riktigt bra men i takt med att det dyker upp en italienare i filmen som ställer till en kantig obalans så tappar den allt eftersom. Betyget landar till slut på en svag 4;a, dvs 4-, och det är möjligt att det är lite i överkant.
Det är sällan man ser en film där människorna känns så naturliga som här. De har dessutom sina verkliga namn. Oväntat bra film enligt den tidens nya vågen. Sedan håller den kanske inte hela vägen och når inte samma höjder som Kvarteret Korpen. Keve Hjelm är kanon som Bosse Widerberg-alter ego.
Widebergs tredje film (tror jag). Skapad med inspiration och inflytande från den djupsinniga europeiska filmvågen som var stor just då på 60-talet. Jag är inte så impad av filmtypen men tycker om 60-tals miljöer och att se svenska skådisar i sina tidiga filmkarriärer, t.ex. som här dynamit-Harry.
Mycket snack om 8 och en halv och visst det handlar om en filmregissör som med en uppblåst och pretentiös attityd söker efter större mening men ändå behandlar sina medmänniskor som boskap. Perfekt roll för Keve. Men den är naturligtvis inte lika jobbig som den filmen, otroligt lättsam i jämförelse men med några friska nya vågen-inslag. Eftersom Keve är så bra hade jag hoppas på bättre dialoger och kanske även en bättre "punch" som jag upplevde att filmen inte hade. Ändå roligt att se en liten mer rare film av Widerberg. Extra kul att se Björn Gustafson i en drama-roll.
Riktigt ointressant. Enda som förhöjde var dialogen om hur Kewe blir när han blir förälskad: "Pratar jag för mycket?"
Hemskt retentiöst och hemskt oengagerande. Jag är inne på Gordyals linje; det här är i det närmaste helt otittbart.
Det finns bra scener och sekvenser i den här filmen, dialogen är stundtals intressant, och jag kan helt enkelt se att det nånstans här finns ett embryo till en bra film. Men som så många andra så trasslar Widerberg in sig i sina egna pretentioner, och därför känns helheten aldrig riktigt värd att engagera sig i. Jag känner också ungefär samma sak för 8½ och andra liknande filmer som Widerberg försöker efterlikna. Det blir lite för mycket att man ska bryta mot konventionerna bara för sakens skull, vissa filmskapare lyckas dock hitta en balans i detta, men det här är snarare ett exempel på en film där den balansen inte existerar
Spretigt. Wideberg vill väldigt mycket (framför allt vill han vara Godard), men lyckas väl inte helt och hållet. Det finns dock delar jag tycker mycket om - fotot är asfint, kärleksrelationen var fin som tusan, skådespelet var jävligt bra och musiken rockar. Dessutom är det ju stundtals en ganska schysst filmessär om konstnärskap och filmskapande. Att titta på drakflygning, som är bedårande vackert fotad, till tonerna av Bill Evans magnifika pinaospel skulle jag, förövrigt, kunna göra hur länge som helst. 3+/5
Ett försök av Widerberg att göra en egen 8½. Men det är ganska långt ifrån att lyckas. Drakscenerna är väldigt snyggt filmade men annars händer det ingenting intressant och filmen är ointressant. Betyg 5.2
Det här såg jag inget innehållsvärde i alls. Tråkigt och intetsägande så jag orkade inte ens bli upprörd. Dock var fotot snyggt! Men hur långt räcker det här?
