BETYG
3.6
av 5
3.6
av 5
Kärlek på eftermiddagen
Frédéric lever i Paris med sin fru som väntar deras andra barn. På dagarna dagdrömmer han om andra kvinnor, men har inga planer på att vara otrogen. Men en dag dyker Chloe, en gammal väns f.d. flickvän, upp. De två börjar umgås mer och mer…
| Originaltitel | L'amour l'après-midi |
| Alternativ titel | Chloe in the Afternoon, Love in the Afternoon |
| Regissör | Eric Rohmer |
| Manus | Eric Rohmer |
| Genre | Drama, 70-tal |
| Skådespelare | Bernard Verley, Zouzou, Françoise Verley, Daniel Ceccaldi, Malvina Penne, Elisabeth Ferrier |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 206 |
| Filmnummer | 12487 |
Recensioner
Få filmer som känts så psykologiskt sanna på temat kärlek, men vad jag älskar med filmen är tonen som kommer av att huvudpersonen aldrig ger sig in i en otrohetsaffär, aldrig förverkligar nå... Läs mer »
Kommentarer
Mycket bra! Eric Rohmer skildrar en otrohetsaffär med spänning, utan att ta till billiga knep eller att fördöma någon av karaktärerna. Det är påtagligt realistiskt och med en del scener som belönar den uppmärksamma filmskådaren. Slutet är härligt ambivalent och en säker 4a är given.
Helt suverän. De inre monologer han håller kontrasteras av hans petit bourgeoisie-beteende tills dess att han når samma djup i sina samtal med Chloe. Bravo! Älskar också såklart scenen med tröjan. Alla mysiga stunder med familjen blir en rätt fet total :). Rohmer, utan tvekan briljant.
Bra avslutning på moralkakeserien. Som vanligt är det dialogen som är filmens styrka, här finns flera riktigt bra konversationer, och även några bra monologer från huvudpersonen. Jag gillar även stilen väldigt mycket, hur mycket av det som är medvetet från Rohmers sida vet jag dock inte, det är trots allt 70-tals-modet, det eleganta rökandet och Paris myller som är hela grejen. Det är dessutom givetvis ett intressant dilemma som allting kretsar kring, även om jag kan tycka att det kanske blir just lite väl mycket av en moralkaka denna gång. Men mest känner jag mig som ett offer för mina egna förväntningar, jag hade velat bli ännu mer uppslukad av karaktärerna, det största problemet är nog att Zouzou inte är karismatisk nog för att den rollen ska fungera fullt ut. Det är hursomhelst fortfarande en stark trea, det borde göras mer sån här film
Jag kan tycka att filmen fokuserar lite väl mycket på Frédérics relation till Chloe istället för att visa fler inblickar i hur hans förhållande till sin fru förändras med tiden. I övrigt saknar jag inte så mycket i en film som denna.
Ah, befinner mig på t-centralen och tänker på Frederic! "Jag älskar folkvimlet, jag älskar det så som jag älskar oceanen." Det här är så härligt. Till synes enkelt och jordnära, men i slutändan episkt. Ett klimax som egentligen är ett anti-klimax. Små detaljer som helt plötsligt verkar vara själva livets essens, som den trappan som leder upp till Chloes bostad i slutet, vilken på ett typiskt Rohmer-sätt satte ett unikt avtryck i mitt medvetande när jag senast såg filmen. Nu uppskattar jag dock de inre monologerna mycket mer.
Välgjord, snygg, men framförallt en film som lämnar många frågor utan svar. Jag läste en kommentar som gick ut på att Rohmer gör småborgerliga moralistiska filmer. Jag känner inte till Rohmers syften, men hans filmer är så mycket mer: trovärdiga brottstycken ur livet, där vi alldeles för ofta (för vårt välbefinnande) känner igen oss, och - som alla vet - i livet finns inga givna svar. Gillar Rohmers humor i detaljerna också. Skjortan, drömmen med tjejerna från de tidigare filmerna i filmserien!
Berättelsen rullar fram obönhörligt som livet själv med en nästan kliniskt självanalytisk berättarröst - samtidigt förvånansvärt fängslande. Sedan är det förstås ett plus att i full färg stiga in i 60-talets Paris med allt vad det innebär av hisnande tidsresa.
Otroligt formsäker, intressant och slutligen gripande. En pärla till film.
Rohmer gestaltar på ett utmärkt sätt en genomtänkt och intressant story. En väldigt typisk fransk film, med mycket dialog och spekulationer, men mycket bra.
