BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Tabu
En slags blandning av dokumentär och melodram. En ung fiskare, Matahi, på Bora-Bora öarna, blir förälskad i Reri. Men deras kärlek är tabu, och de flyr ön. Filmen var ett samarbete mellan Murnau och Robert Flaherty, men Flaherty hoppade av under inspelningen. Filmen blev Murnaus sista.

Originaltitel | Tabu |
Alternativ titel | Tabu: A Story of the South Seas, Kärlekens ö, Söderhavets Tarzan |
Regissör | F W Murnau |
Manus | FW Murnau, Robert J Flaherty |
Genre | 30-tal, Drama, Romantik, Stumfilm, Äventyr |
Skådespelare | Reri, Matahi, Hitu, Jean, Jules, Ah Fong, Anne Chevalier |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 165 |
Filmnummer | 12552 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Ursprunglig kommentar (2019-05-09): Lite för många och långa sång- och dansnummer, men visst är det snyggt! (Och kul att se en stumfilm från Bora Bora...) Berättelsen funkar helt okej, och slutet är riktigt bra. Ny kommentar (2020-08-06): Omtitt och höjning med ett steg. Det är en ruskigt stark sista film från Murnau, och jag njuter i fulla drag. Ödesmättat och ruskigt snyggt. Stör mig inte lika mycket på dansnumren den här gången. Stark fyra.
Murnau (Nosferatu) och Flaherty (Nanook) hade båda misslyckade projekt bakom sig och slog sig ihop för att göra en etnologisk dokudrama om Polynesiskt öliv. Det slog inte väl ut då Flaherty ville satsa på den mer dokumentära delen och Murnau på den melodramatiska. Murnau köpte ut F. och producerade filmen själv med fysisk hjälp av infödingar. De flesta medverkande är från Bora Bora/Tahiti. Det polynesiska konceptet Tabu (varifrån vi fått ordet) fascinerade M och berättelsen fokuserar på förbjuden kärlek. Fotot och naturen är fantastiskt, kärleksparet är bra. Manuset över förväntan. Mitt problem är att det fokuserar mer på hula-hula-dans och musiknummer än på karaktärerna.3+
Stumfilm som stilistisk konstform kan inte bli mer renodlat fulländad än så här... "Tabu" är lika mycket höjdpunkten av en karriär som slutet på en era... Murnaus främsta verk enligt mig - ömsint, kärleksfull men tragisk... Skådespelarnas interaktion/poser baserades på romantiska skulpturer...
Njae, han hade det nog lite för bra i solen när han spelade in den här. Saknar den där melankolin, som han skildrade till fulländning i Sunrise. Saknar även intensiteten och nerven i handlingen som jag tycker utmärker City Girl. Saknar tyngd helt enkelt, och det är endast därför att han skämt bort mig med det i alla sina andra filmer. Men om detta är någon slags bottennivå så bevisar det å andra vilken hög lägstanivå gubben hade. Om någon läser kommentarerna här bara för att den funderar över om den ska se den här filmen så är min rekommendation att se Sunrise (Soluppgång) och/eller City Girl (Storstadsflickan) innan. De filmerna är enligt mig lika lättillgängliga som den här, men bättre.
Den legendariska stumfilmsregissören FW Murnaus (Nosferatu) sista film var först ett samarbete med dokumentärfilmens fader Robert J Flaherty och skildrade en fin kärlekshistoria om förtryck från kolonialismen i söderhavet. Flaherty försvann dock från projektet men lämnade efter sig en känsla av verklighet, då filmen är helt inspelad på plats och har anlitat lokalbefolkningen som skådespelare. Vad som är typsiskt för Murnau i denna film är dels att historien är väldigt känslostark och fin, och inte minst att filmen är väldigt snygg. Den vann en välförtjänt oscar för bästa foto 1931. Mycket fin film.
Vacker historia med ack så gripande slut. Jag gillar att Murnau inte förlitar sig på dialog utan på det visuella.
Fantastiskt tragisk story och med tanke på omständigheterna en rejäl bedrift att få till en gripande intrig. Kanske lite seg med långa upprepningar ibland men med en glöd i både scener och agerande. Hajen vs Blå Lagunen i svartvitt? Historisk Fyra med tanke på årtalet 1931.
Ganska banal inledningsvis, men blir efter hand oerhört gripande och slutet kändes verkligen. Jag förstår inte alla anklagelser om exotism. Är det för att de dansar och är nakna, eller vad är grejen?
Filmen är ungefär lika fördomsfri som republikanernas presidentkandidater men okej.