BETYG
3.3
av 5
3.3
av 5
Kattfilmen
Av alla fenomen på YouTube är katter det mest populära. Där avbildas de oftast i komiska situationer eller som gulliga små varelser. Här får vi ett helt annat perspektiv, i en film om de katter som befolkar Istanbuls gator. Det finns tusentals av dem. Många av dem är ättlingar till skeppskatter som kommit till Istanbul under den ottomanska epoken och som sedan missat båten. Till skillnad från hundarna, som ser upp till människan som en gud, kommer katterna till människan när de önskar mat och omvårdnad. Ceyda Torun tar oss på en promenad genom sin födelsestad i ett kattlikt tempo där vi inte rusar runt utan får tid att se oss om. Vi får möta djuren och de människor som förstått att katten både är människans bäste vän och stadens härskare.
| Originaltitel | Kedi |
| Alternativ titel | Nine Lives: Cats in Istanbul |
| Regissör | Ceyda Torun |
| Genre | 2010-tal, Dokumentär |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 207 |
| Filmnummer | 125076 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Gulliga katter, kul å intressanta historier men den kunde varit under timmen å ändå fått fram samma budskap.
En mycket fin film om ett av våra mest underbara djur - katten.
Fina bilder på katter i Istanbul. Lite onyanserad då alla människor som medverkade var positiva till gatukatterna.
En gullig dokumentär som man blir glad av. Härligt att se hur katterna kan leva fritt och hur de verkar bli bra omhändertagna av människorna i staden. Sen är det väl givetvis bara en bild av verkligheten men den inger hopp och värme och det är ju aldrig fel att se katter kuta runt. På det stora hela säger den inte så mycket dock så det är svårt att sätta högre än en stark 2a, men trivsam var den.
Att se så många katter och dess olika personligheter är en fröjd och även dessa människor som sköter om dem och får så mycket tillbaks, besvarad kärlek. Men som sagt de har olika personligheter och lynnen, man måste förtjäna deras kärlek. Tänker också att detta skulle aldrig tillåtas i Sverige. En mycket kärleksfull film.
För kattälskare är den troligen oumbärlig men för mig så var det rätt tråkigt efter ett tag.
Inte bara en film om gulliga katter. Det är en dokumentär om gatukatterna i Istanbul, kulturen och människorna där. Man får veta bakgrunden till katterna, hur de klarar sig, hur de kan bete sig och höra människors personliga historier om katterna. Intressant tycker jag är att katterna blir som allmänhetens husdjur, men förblir ägarlösa och återvänder till gatulivet. Att det faktiskt verkar fungera i nutidens samhälle. Sedan är det fina bilder från kattperspektiv. Särskilt de knivskarpa närbilderna på katterna tycker jag är otroligt vackra. Bakgrundsmusiken bidrar också till att ge rätt puls, men emellanåt är trummorna något högljudda. På IMDb får för övrigt katterna vara med i rollistan. Sammanfattningsvis en tänkvärd och närgången dokumentär med vackra bilder och ett annorlunda perspektiv på gatulivet.
Trevlig film med stundvis vackra scener. Har mina rötter i Istanbul och hade nog blivit mer berörd av de vackra vyerna om jag inte hade varit i Istanbul så mycket?
Söt ja visst, men blir liksom ointrressant efter ett tag.
Urgullig film för mig som är galen i katter och djur överhuvudtaget!!!
