BETYG
2.3
av 5
2.3
av 5
Knight of Cups
En film om en man på jakt efter sig själv och sann kärlek bland frestelser, berömmelse och överflöd i Los Angeles.

Originaltitel | Knight of Cups |
Regissör | Terrence Malick |
Manus | Terrence Malick |
Genre | Drama, Romantik, 2010-tal |
Skådespelare | Christian Bale, Cate Blanchett, Natalie Portman, Wes Bentley, Brian Dennehy, Antonio Banderas, Freida Pinto, Teresa Palmer, Imogen Poots, Isabel Lucas, Michael Wincott, Cherry Jones, Peter Matthiessen, Armin Mueller-Stahl |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 237 |
Filmnummer | 109498 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Första halvan av filmen begrep jag inte att jag såg en film och det tog till slutet innan jag insåg att det var Natalie Portman i en av rollerna, så jag var inte fullt engagerad men trots detta konstaterar jag att detta inte är en bra film. Lite snygg arkitektur här å där är väl det mest positiva jag kan säga.
Malick känns bara tom för mig. Hans perspektiv på intimitet, kärlek, lycka osv verkar inte alls ligga i fas med mig.
Alltså älskar man Terrence Malick's vackra-men-olyckliga människor i snygga hus som viskar om gud o natur så gör man, vilket jag gör. Dock är Knight of Cups är en lite tråkigare version av Tree of Life / Song to Song, pga det handlar om en medelålders sad boi screenwriter i Hollywood. Trots det ändå bättre och mer experimentel än det mesta som går upp på bio.
Varför är Terrence Malick så intresserad av dessa rika och vackra människor som tydligen har all tid i världen att glida omkring i lika rika och vackra omgivningar i något slags fåfäng jakt på mening, lycka och äkta kärlek? Problemet är bara att jag är betydligt mindre intresserad. Snyggt foto och klippningen har ägnats åtskillig uppmärksamhet, men varför så mycket av samma sorts bilder i samma film och dessutom i film efter film av samme regissör?
Förstås inte lätt att återupprepa framgångarna med The Tree of Life. Det här är som en fristående fortsättning. Man känner igen berättarstilen. Stundtals enastående vackert när olika färger och former fångas. Och det är skapat av naturen och människan. Behagliga ljud från naturen och praktiskt taget inget buller och oljud. Musiken är harmonisk och stämningsfull. En film att varva ned till och en filmupplevelse utöver det vanliga. Däremot tycker jag att den är något ojämn och osammanhängande. En svag trea.
En filmupplevelse som sitter kvar efter filmen är slut. Den är både snygg och imponerande. Men jag kan dock förstå att filmen inte faller alla i smaken.
Malick, Malick, Malick... Du har gjort ännu en snygg och tekniskt imponerande film. Men som helhet liknar det här ändå inte något mer än en samling bortklippta bitar ur Tree Of Life. Berättelsen (i brist på bättre ord) engagerar inte alls.
Efter Tree of Life svor jag på att aldrig mer se en Malick-film, att man sen oförvarnat springer på en på Filmfestival-visning mitt i veckan var en smärre chock. Det var fler än ett par sällskap som lämnade salongen innan halva filmen hade gått och det hade nog varit ett ganska bra val. Pretentiös dynga är ett begrepp som gärna slängs runt, men i det här fallet är jag helt enig. Nu kan kulturskribenterna få nåt att bita i, för det är vackert men urbota tråkigt, antagligen hittar man nån anledning att återigen hylla den här halvfiguren, ett gentrifieringens skräckexempel på när den verkliga världens trängs ut av finkulturella frågetecken. Ve oss alla. Det här var sista gången jag går på en sån här mina (?). En svag 1a.
Tänker inte ens va snäll. Segt som hundskit.
Vilken obeskrivlig jävla skit. Fint foto, men i övrigt har jag verkligen inget positivt att säga om det här pretentiösa dravlet - och då gillade jag ändå den svulstiga och högtravande The Tree of Life.