Uppe på Vallmokullen

Vacker men tråkig

From Up a Poppy Hill är en Studio Ghibli produktion regisserad av ingen mindre än Hayao Miyazakis son Gorō Miyazaki och detta är hittills hans mest hyllade film. I grund och botten är det en ganska söt och välberättad kärlekshistoria med en liten twist. Filmen är däremot för alldaglig för att kunna klassa sig som en av Ghiblis bästa men vackert animerad och sympatisk är den verkligen.

Naturligt får denna film en stark 4:a bara för den är så vacker...

Vacker, vemodig, upplyftande. Fantastiska miljöer med himmelska höjder och havet som väntar på hamnarnas väldiga fartyg. Trots sparsam bakgrundsinformation är karaktärerna, särskilt huvudpersonen Umi, lätta att känna med. Sen tycker jag det är synd att man väljer den vanliga, enkla utvägen (men okej om man valt att vara trogen förlagan). Att slutet är lite förutsägbart gör inte så mycket i en sån här film. Någon djupare uppgörelse med enfaldiga normer och regler förväntar jag mig inte heller. Men jag anser att det moraliska dilemma som Umi och Shu ställs inför är mer intressant än de faktiska omständigheterna som så småningom uppdagas. Filmen hade kunnat lämna ett än djupare avtryck om den slutat tidigare och lämnat tittaren i viss ovisshet men i visshet om Umis bergfasta beslut. Heder åt henne.

Förstår inte riktigt grejen med den här filmen. Vacker att se på förstås, men tycker inte den lyckas förmedla några känslor. Storyn, både det faktiska och det inre, blir mest hastat och utan nerv.

Fin med intressant historisk kontext, baserad på en förlaga som Miyazaki Jr. helt uppenbart är mycket mer bekväm med än besvikelsen "Övärlden". Full av detaljer, fina miljöer och bra soundtrack. Kanske inte lika "magisk" som farsan Hayaos storfilmer men har väldigt svårt att komma på något att klaga på här.

lugn långsam skön och gripande

En oerhört söt berättelse som saknar den typiska Ghibli-magin. Dock betyder det inte att den är osevärd, tvärtom har den en djup känsla för karaktärerna och animationen, bakgrunderna håller som vanligt ypperlig klass. Stark trea.

Ännu en mys-Ghibli. Den detaljnoggranhet som framtecknats i bild uppskattar jag oerhört mycket. Det finns scener där jag skulle kunna sitta och titta igenom varenda hörn på bildrutan och bara njuta. Dock är tyvärr berättelsen varken något direkt nyskapande eller väldigt engagerande. Filmen får en svag fyra på sina visuella meriter och ett underbart ljudspår.

Inget mästerverk, men det betyder inte att den är dålig. Filmen är enligt mig som en tavla, fin att kolla på samt har en djupare betydelse om man granskar den noga. Sen så musiken som ljuvt sommar regn, svalt och uppfriskande. Kan inte komma på något dåligt utan att verkligen att det känns framtvingat. Så filmen får en fyra utav fem i betyg. har ett högt värde som gör att den går att se om mer än två gånger. Rekommenderas.