Kontakt

Visuellt håller det fortfarande bra, det enda som riktigt stör är det smöriga soundtracket som inte låter scenerna tala för sig. Låter fyran sitta kvar, delar är svagare än jag mindes dem, men mycket står sig fortfarande fint. De lyckas fånga storleken på maskinen på ett väldigt snyggt sätt. När Ellie går över bron känner man verkligen svindeln. Förutom den trista musiken är ljudläggningen riktigt bra. Karaktärerna är inte mer än rätt enkla arketyper som bara är till för att representera olika ståndpunkter - det är ett enkelt upplägg men fungerar trots allt bra. Hade glömt hur många direkta berörelsepunkter den har med Nolans Interstellar, flera scener står närmast i dialog med varandra på ett rätt spännande sätt. Bägge har såklart också anknytningar till 2001 och Solaris, men det är betydligt direktare kopplingar mellan de här två filmernas familjedynamik och den bredare roll den får.

Omtitt. Tyckte den var bra när det begav sig, och tycker det fortfarande. Den håller alltså. Kan man inte säga om alla filmer från den epoken precis. Jodie Foster gör som vanligt bra ifrån sig och bär filmen ganska mycket. Men, också en riktigt intressant story förstås. Allra bäst är nog ljudet från själva signalen som fångas upp. Den sätter sig, så obehaglig på nåt sätt. :) 7/10

Sett filmen säkert 5-6 gånger men hatar verkligen att de ändrat saker från boken så att religion får i princip samma fotfäste som vetenskap och helt cpskadade saker i relationen mellan henna och prellen som är helt trasiga. Men är så mycket annat som är guld med filmen så kan inte ge mindre än 4a.

Tyvärr, för seg för min smak!!!

Det är okej men filmen går vilse i vetenskap vs religions-fajten. Det tar fokus från vad man faktiskt gillar med filmen.

Jag har just sett om filmen efter en himla massa år... jag hade glömt rätt mycket och jag tror också att jag själv har hunnit förändras sedan sist. Jag tyckte den var bra där i slutet av seklet, men nu tycker jag den är riktigt bra. Jag gillar hur en film lyckas vara både stillsam och spännande samtidigt. Jag gillar att det inte finns några färdiga lösningar och svar. Jag gillar rymdsekvenserna och dess estetik. Däremot kan jag tycka att den är lite ryckig och att de gott hade kunnat ta tid från vissa scener för att lägga den på andra scener som är så tight klippna att de känns hattiga. Det finns många hål, huvudpersonens relationer är så hårt beskurna att den inte känns logisk och räcker som bakgrund till vissa händelser och reaktioner. Det här med religion något som har använts lite fel. Religion skapar intressanta frågeställningar i den här filmen och spelar en viktig roll, men det märks väldigt tydligt att det är det amerikanska vita och väldigt kristna egot som är linjalen man mäter ifrån. Det egot tillåts bli så stort att en hel del trovärdighet och logik offras. Vilket är synd, för hade man bara valt att presentera religion ur ett bredare och mer generellt perspektiv, utan att fokusera på en enda trosriktning - och istället överlåtit tittaren att applicera SIN tro på filmen - så hade man sluppit väldigt många av de logiska tankevurporna. Sen, som det alltid är med filmer där teknik och vetenskap ingår... Hej hoppsan vad vi slant...! ;) Men, om man borster från gigantiska förenklingar, lite hittepå och det faktum att man tydligen kan lösa alla problem på en liten forskningsstation med en handfull vetenskapspersoner, så håller den ändå måttet rätt bra. Sååå... trots de uppenbara hålen och inkonsekvenserna och trots det amerikanska kristna, vita egot.... så är det ändå en riktigt bra film. Det är något med den där stillsamheten kombinerat med spänningen och hur den, trots att det är en amerikansk storproduktion, faktiskt lämnar många saker upp till oss tittare att själv fylla i och fundera på. Mycket bra.

Svag trea. Underhållande och skön 90-tals nostalgi. Hade vunnit på att helt undvika den ointressanta och irrelevanta konflikten som målas upp mellan kunskap och tro. Filmen tycker jag landar i att tro är mer sant än kunskap, vilket dels är tramsigt, men heller inte troget huvudkaraktären. Hade kunnat vara en 4a med annan klippning (om de religiösa elementen togs bort). För att aspirera på en femma hade jag gärna sätt en trovärdigare och djupare skildring av hur samhället i stort påverkades.

En film med minst sagt stora ambitioner men faller platt på Zemeckis hantverk som stinker tillrättalagda Hollywood som ska "spela på alla stråkar". Sen blir det outhärdligt och riktigt tröttsamt efter ett tag när det ständigt tjatas om dom religiösa aspekterna.

Den hade ju kunnat vara alldeles enastående om det inte vore för lite utdragen speltid och lite väl mycket religion vs vetenskap-blablabla som iofs kanske är en mer relevant fråga i USA men ändå...

Robert Zemeckis vet verkligen hur man gör bra film, oberoende av ämne. Contact lyckas på ett märkvärdigt sätt förena vetenskap och religion, utan att man riktigt kan klaga på resultatet. Hur skulle man som ateistisk vetenskapsman behandla en situation där man utan tvekan varit med om något övernaturligt, men inte har något sätt att bevisa det på.