BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
Korpen flyger
Filmen inleds på Irland. En lycklig familj är ute i det gröna när ett gäng råbarkade vikingar dyker upp. Föräldrarna dödas, dotterna kidnappas och sonen skall dödas. Han är ung nog att ha sett för mycket. Men hans tilltänkta baneman faller till föga och låter honom löpa. 20-år senare ångrar han sig garanterat. 20 år senare tar filmen upp tråden igen. En båt anlägger en karg svart lavastrand på Island. Av lastas slavar, och en tyst främling. Främlingen har fråga om Thord och Erik, och han säger sig ha ett ärende till Thord.
| Originaltitel | Hrafninn flýgur |
| Regissör | Hrafn Gunnlaugsson |
| Manus | Hrafn Gunnlaugsson, Bo Jönsson |
| Genre | Drama, Action, 80-tal |
| Skådespelare | Helgi Skúlason, Edda Björgvinsdóttir, Jakob Þór Einarsson, Egill Ólafsson, Flosi Ólafsson, Gotti Sigurdarson, Sveinn M Eiðsson |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 5604 |
| Filmnummer | 1010 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Haha, var längesedan jag såg denna film, men kass var den! mins ändå att jag gillade den fåniga musiken...
Isländsk kultrulle, brutal blodshämnd vikingastyle, skriker 80-tal. Oförglömlig. Måste faktiskt ses. Stabil 3'a.
Betyget jag tyckte när jag såg den. Men det var på 80-talet. Måste se om...
Ljudeffekterna, manus, klippning och mycket mer är katastrof. Den är ganska underhållande att skratta ÅT och inte med, skulle nästan kunna rekomendera folk att se den 1 gång i livet i alla fall. Men för det förtjänar den inte bättre betyg.
feat. Solstafir @ Roadburn festival 2015.
Det enda dåliga var ju musiken
Härlig klassiker som man såg när man växte upp. Ser att den är taggad som "Western" - ta bort.
80-talsestetiken och -ljudet är förstås det den här filmen är mest ihågkommen för, tillsammans med det faktum att många sett den i skolan och skrattat åt de roliga ljudeffekterna och den rätt daterade musiken. Om man tar den för vad den är är det dock en klassisk western med riktigt stämningsfulla 30 sista minuter eller så. Slutet lyfte den från en tvåa till en trea, med sin klart Leoneinspirerade stil.
Mycket bra film! Det är svårslagen känsla i den, trots den upp-poppade musiken som låter som den kunde komponerats av en mer slarvig Benny Andersson. Efter ett tag tycker jag musiken blir bättre och bättre och smälter in i filmens atmosfär. Filmen är ganska westerninfluerad och det gillar jag. Intressant att lyssna på isländska!
Isländska är ju bra skönt, dock lät det väldigt mycket mer som en hittepådialekt av svenskan här än när jag träffade på ett gäng islänningar i vintras. Hejur påur digur och så vidare. Skön billig musik har man hittat och de isländska panoramavyerna är slående, ska bli intressant att åka dit om en månad och se hur fan de står sig i verkligheten. Blodshämnd är ju ett lite fascinerande tema också. Egentligen vill jag nog gilla den här mer än vad min själ ger den cred för. Många dödas till höger och vänster men jag rycks inte riktigt med i stämningen ändå. Kanske vid en omtitt? Får räcka med en stark 2a så länge.
