Kurt Olsson - filmen om mitt liv som mej själv

Jäkla märklig film. Kulmen på Kurt Olsson-vågen som svepte genom Sverige från att TV-serien breakade 1987, genom nya serier, julkalendrar, Melodifestival-spex och allt möjligt. På något sätt känns det lite hybris, som att de försöker ge djup åt den färgstarka figuren. Men det blir svårt att överföra en figur från TV-program, där han hela tiden agerar reporter och talar till kameran, till ett filmdrama. Filmen blir liksom lite poänglös och handlar egentligen inte om någonting, förutom att den handlar om Kurt Olsson och ger hans bakgrundshistoria. Det är lite fint hur ömsint de trots allt berättar denna rätt flamsiga figurs historia, men någonstans börjar jag undra ifall de glömt bort att skriva in skämt, lite som att de anlitat en komiker och en dramaturg för att skriva manus tillsammans men komikern försov sig och så blev det bara en struktur utan alla roligheter. Stundtals fnissar jag till; jag gillar hela inledningen i svartvitt och så (rätt snyggt filmat också), och militärfarsen är faktiskt rätt kul. Men filmen saknar mest driv och utveckling, lite som att den bygger på ett gäng figurer som ska vara på ett visst sätt, och då står den mest bara och stampar. Ulla Skoog gör dock en bra insats och hennes figur är nog den som mest tar filmen framåt. Lite kul att romansen kommer ganska naturligt med, hon är ju lite hans andrahandsval typ, men de verkar ändå lyckliga ihop till slut, och det känns inte som någon berättelse man brukar se. På slutet har filmen ingen aning om hur den ska sluta, vilket leder till en ganska udda meta-avrundning. Jag undrar om inte filmen hade fungerat mycket bättre om hela filmen gjorts på det viset. Allt som allt en film som likt Macken-filmen, som kom ut samma år och hade lite samma problem, är svår att tycka direkt illa om, men som ändå är svår att kalla särskilt bra.

Hur mycket jag än VILL gilla den så blir inte fallet så tyvärr.

2017 års sista film för min del, fick bli att se om en gammal klassiker. Jag måste erkänna att det var med viss rädsla. Men den höll oväntat bra, men man märker att filmen flutit ihop med TV-serien lite under åren. Vissa saker är verkligen lika roliga nu som då, medans andra tappat lite fart. Men överlag så tycker jag att det här är kul, och på sitt eget sätt, värmande. Jag kan absolut förstå att alla inte uppskattar Lasse Brandeby och hans skrika gubbe. Men jag gör det. Extra eloge till Ulla Skoog som gör en fantastisk rollprestation som Gun.

Tramsig, men rolig.

Jag säger bara det, en kult film!!!

Har ju några riktigt roliga scener och det räcker för en 3:a för egentligen är detta inte en bra film.

En av de bästa svenska komedierna någonsin! Bra story, skön humor och underbart skådespeleri!

Med "Kurt Olsson" så såg Lasse Brandeby till att skapa en karaktär som kommer leva kvar länge. Denna film ger dock inte samma glädje och skratt som själva karaktären Kurt Olsson gav mig. Filmen har dock sina stunder. 2+

Sveriges sjukaste film

Jag är med i filmen...