Kvinna med födelsemärke

Bra puls och stundtals riktigt spännande, särskilt om man gillar seriemördare. Dessutom både komisk och provocerande. Smart användning av musik. Det intetsägande musikstycket i kombination med den där tillgjorda rösten är lustigt som tusan. Flera bra skådespelare. Jag gillar verkligen mysiga Sven Wollter, mycket bättre än tråkiga Krister Henriksson och mesiga Jakob Eklund. Lite synd bara att Van Veeteren är motsatsen, hård och dryg. Polisens slutsatser blir jag inte riktigt klok på här. När det finns många möjliga slutsatser är alla poliser tvärsäkra på en och när det finns en självskriven kan inte Van Veeteren komma på den utan hjälp från sin kollega. Jag har inte läst förlagan, men jag förmodar att Nesser medvetet testar gränserna och försöker manipulera betraktarnas känslor på ett ställe i den här. Just det avskyr jag. Visserligen är det som att han ber om ursäkt efteråt, men då är skadan skedd. Därför kan det inte bli högre betyg än en stark trea.

Till och med vassare än "Det grovmaskiga nätet". Denna film är väldigt bra och framförallt gjord på ett mycket obehagligt sätt. Känns så krypande verklig och ruggig. Wollter stabil återigen i rollen som Van Veeteren men framförallt Elisabeth Carlsson gör det väldigt bra och trovärdigt som kvinnan. På det stora hela är detta mer än renodlad thriller film än mystery-crime då man får se skurken operera i varje steg. Nära inpå 4:an!

Mycket välgjord kriminalare. Både spännande och sorglig på samma gång. Tonen sätts an redan från första scenen och trots eller kanske just för att man redan från början vet vem mördaren är och dennes motiv, blir historien så fängslande. Det är inte svårt att fatta sympati för mördaren trots dennes handlingar. Elisabeth Carlsson är verkligen suverän i rollen som Henni.

De tre 3-timmars van Veeteren-filmerna är klart bättre än de nya. Det här är en riktigt mörk och tragisk historia.

Förmodligen den bästa van Veeteren-filmen. Bra story och skådespel, speciellt från Elisabet Carlsson. Trots att den är lång blir den aldrig ointressant utan spänningen håller i sig.

för lång

En av de bättre Van Veeteren.....

seg och tunn. amatörteater filmatiserad.

Som de övriga 3-timmars Van Veeteren-filmerna så är den för lång. Ett högre tempo och nedklippt ca 30-40 minuter hade gett den ett bättre flyt. Annars är det en av de bättre i serien. Scenen på puben med en ångestfylld Björn Granath har man lyckats fånga på ett utmärkt sätt. Historien är väl berättad och "dagboksupplägget" fungerar riktigt bra.

Ganska tråkig och förutsägbar, men jävligt bra gjord. Klockrena skådespelarinsatser!