Kwaidan

Underbar teatral scenografi av det snitt de verkligen fulländade under 50- och 60-talet, till den grad att det fåtal scener som inte är inspelade i studio ser ganska grå och energilösa ut. Som episodfilm är det lite ojämnt, men det finns ändå trådar i de fyra berättelserna som får det hela att gå ihop till en fin helhet. Svag fyra.

Kan väl beskrivas som långsam teater. Med mycket möda och stort besvär lyckades jag ta mig igenom alla 183 minuter. Bottennapp.

Snygg film, men historierna är ju riktigt tråkiga. Bara historie nr 2 är okej

Fascinerande och visuellt hänförande, men nog har jag sett vackrare och mer stämningsfulla japanska filmer. Snöscenerna i andra delen är lysande. Gillar s.k. långsamma filmer men tredje delen med sången är för seg. I den japanska sagogenren föredrar jag Mizoguchis mästerverk ”Ugetsu monogatari”.

Väldigt snyggt och stämningsfullt.

Bland det mest trollbindande och stämningsfulla jag någonsin sett. Mästerverk!

Ok, den har narrativa brister men visuellt hör den till det mest magiska jag sett. Andra episoden, Woman of the snow, är oförglömlig. En film som en inte glömmer när man väl sett den.

Supersnygg och rik på stämning, precis som väntat! Men spökhistorierna i sig är inte så jättespännande.

KOMPLETTERANDE KOMMENTAR: Nu har jag då sett denna igen och känner att jag behöver revidera min kommentar lite. Jag tycker fortfarande att det är ett mästerverk, men jag insåg att den tredje delen i filmen, "Hoichi the Earless", i och med att den är så lång förstör filmens rytm något. Jag tycker fortfarande att delen är den bästa och att den är perfekt regisserad etc, men den rubbar helheten. Filmen stannar av lite och hade tjänat på att den episoden trimmats ner något. Jag gillar delens prolog med sångframförandet, men i dramaturgiskt avseende är det onödigt att vi hör sången igen under filmen. Jag lägger till en litet minus efter toppbetyget. 5-

Lite överskattad tyvärr...Hade hoppats att detta skulle vara undantaget bland episodfilmer som inte är ojämna. Men dessvärre var det inte så. Första delen var verkligen inte bra, ointressant historia med dåligt ljud och tafflig klippning. Nummer 2 är bra och riktigt fin scenografi. Den odiskutabla stjärnan är dock nummer 3 som är riktigt jäkla bra, Hoichi the Earless var verkligen en fantastisk historia, oerhört snygg och välgjord och jag skulle aldrig kunna tro att första episoden är från samma regissör och samma film. Verkligen klasskillnad. Sista delen är mystisk och stämningsfull, men lite för kort. Sammantaget en stark 3:a. (9/15)