Last Night in Soho

Väldigt bra övernaturlig thriller av Edgar Wright som är en regissör som har en speciell touch i alla sina filmer som också är väldigt annorlunda, man vet aldrig riktigt vad man får och han är duktig på att ta sig an alla genrer också, inte för att jag har sett så många av hans filmer ännu men man märker att han med sin egna stil kan nog hantera dom flesta genrer utan problem, detta är väldigt annourlunda från t.ex hans mer actionorienterade Baby Driver, här har vi en väldigt häftig kriminalthriller med övernaturliga inslag, tycker dock inte att dom övernaturliga inslagen behövs då storyn och filmen i sig var nog spännande och intressant utan, även om det blir lite för mycket klichéer mot slutet så är filmen så makalöst snyggt gjord, miljöerna och kostymerna är fantastiska och jag tycker att alla skådespelare gör ett fantastiskt jobb i sina roller och skulle inte kunna tänka mig andra skådisar i dessa roller nu efteråt, historien är väldigt orginell och skapar ett mysterium som man inte kan slita sig ifrån, men det som gör att historien blir bättre är att den utspelas på 60 talet och inte bara i nutid, 60 talets kulisser är magnifika och även om histoiren börjar gulligt och fint så slutar den nattsvart och det övergår i ett perfekt tempo och musiken är perfekt, sen kan jag bara säga bravo till alla skådespelare som gör att filmen växer ännu ett snäpp, dom stora namnen är Anya Taylor-Joy som är helt suverän och sen har vi Matt Smith som gör en oerhört bra roll och så gamlingarna Terence Stamp och Diana Rigg i mindre roller men är nog bara bäst faktiskt, men vi ska inte glömma vårt nya stjärntillskott Thomasin McKenzie som inte direkt är ett stort namn ännu men är övertygad om att vi kommer få se mer av henne, hon är lysande i huvudrollen och väldigt övertygande i sin roll som parapsykisk ung tjej som försöker ta sig igenom sin skola i London men får det tufft med allt som hänt runtomkring henne en annan tid, jag var helt tagen av filmen och miljöerna och skådespeleriet och historien som var så spännande och allt var så välspelat och snyggt samtidigt, som sagt, det enda som drar ner betyget lite är just slutet som känns lite snabbspolat och lite för kliché rikt, så betyget hamnar tillslut på en svag 4:a, men helt klart värd att se, speciellt om man gillar filmer med mysterier.

Jag brukar vara lite kluven till Edgar Wrights filmer som ofta verkar vara mer intresserade av flashig yta än innehåll. Här finns det absolut vissa drag av det också men 60-talets London återskapas på ett väldigt fint sätt och så har man många bra skådisar att luta sig emot så jag behöver inte störa mig på hans stil den här gången. Sen finns det ju en del spännande teman också och även det innehållsmässigt kanske inte riktigt håller ihop om man tänker på det så är det i alla fall spännande att se på för stunden. Det räcker till en svag 3a.

Mer mysko än bra.

Det börjar med ett gediget intro som ackompanjeras av schysta 60-talspoplåtar och miljöbilder från London. Vi får se hur Ellie (Thomasin McKenzie) flyttar från landsbygden i sydvästra England där hon växt upp med sin mormor. Mamman dog under Ellies barndomsår (självmord). Hon flyttar till London för att gå en efterlängtad modedesignerutbildning. Hon tas hårt och svårt emot av sina klasskamrater där i London, därför ordnar hon ett mer avskilt boende. Så fort Ellie slumrar till där i sitt hyrda rum kommer drömmen om den mystiska tjejen Sandie (Anya Taylor-Joy) till henne. Det är med dessa ”Sandiedrömmar” som filmen tar fart. Och den accelererar ytterligare när Ellie även börjar se spöken (hon har tydligen talang för detta och även rutin för hennes mamma spöka en hel del under Ellies uppväxt). Men nu är det mer skrämmande grejer, hela gubbzombiegäng och gamla mördare kommer i dager. Filmen går alltså från en snygg (men lite tråkig) introdel till ett galet ”skräckmysterium”. Men den sista delen är ändå den bästa. Där går vi vidare till nått man skulle kunna kalla "skräckthriller". En sevärd film där Edgar Wright överraskar oss mer än en gång. Delirium.

Fenomenal första halva, där allt är mystiskt och oväntat med en hel del vinkningar till Dario Argentos Suspiria (1977). Därefter tappar tyvärr filmen i kvalitet och många av de historier som introduceras i början av filmen får ingen riktig fortsättning. De spöklika varelserna som dyker upp i sista halvan var inte läskiga och hade kunnat skippats. Märkligt att Edgar Wright, som är så talangfull - inte lyckades knyta ihop denna säck på ett bättre sätt. Fortfarande ett godkänt betyg med tanke på den mästerliga första halvan och bra presationer av framför allt Anya Taylor-Joy och Thomasin McKenzie.

Edgar Wright levererar ännu en snygg thriller där både manuset och regin håller hög nivå. Min enda kritik är att sluttwisten kändes inte lika tillfredställande jämfört med slutet som jag föreställde i mitt huvud.

Otroligt stilsäker och snygg. Precis som i Baby Driver för Wright in musiken på ett snyggt sätt och här är det 60-talsmusik som gäller. Storyn flaxar lite, men nystas ihop hjälpligt bra på slutet. Svårt att sätta in filmen i en genre egentligen. En renodlad skräckfilm är det absolut inte.

Långt ifrån en favorit och inte alls likt de Wright-filmer som jag hoppas på från honom. Tappade intresset ett par gånger men tycker att han sydde ihop trådarna i slutet.

Jag har inte riktigt bestämt för vad jag tycker om Edgar Wright, jag har inte uppskattat hans komedier, så jag antar att han har kass humor, men jag gillar hans filmnörderi och han är bra på att återskapa filmestetik och använda sig av den kreativt. Det är Last Night in Soho ett bra exempel på. Det är en fantastiskt stilsäker film. Thomasin McKenzie är också bra i huvudrollen och hennes resa fångade verkligen mitt intresse. Men jag kan inte riktigt påstå att de lyckas ro det här i land. Logiken blir lite väl sladdrig, och upplösningen är ganska dålig. Flera aspekter av filmen känns halvfärdiga, och intrycket är att Wright mest bara var intresserad av estetiken. Det blir en trea av det lite svagare slaget

Jag var helt förvirrad över vilken tidsepok filmen ska utspela sig de första 10 minuterna, lol. Thomasin McKenzie är grym och ultracharmig. Manus lyfter aldrig för mig dessvärre.