BETYG
2.7
av 5
2.7
av 5
The President: Lyndon B. Johnson
Historien om Lyndon B. Johnsons omvälvande resa när han i november 1963 hastigt blev amerikansk president efter mordet på John F. Kennedy. Medan han för politiska kamper på flera håll försöker han hela en nation och säkra sitt presidentskap genom att driva igenom Kennedys historiska Civil Rights Act.
| Originaltitel | LBJ |
| Regissör | Rob Reiner |
| Manus | Joey Hartstone |
| Genre | Drama, Biografi, 2010-tal |
| Skådespelare | Woody Harrelson, Michael Stahl-David, Richard Jenkins, Jennifer Jason Leigh, Jeffrey Donovan, Bill Pullman, John Burke, C Thomas Howell, John Ellison Conlee, Michael Mosley, Tim Ransom, Brent Bailey, Brian Stepanek, Darrel Guilbeau, Oliver Edwin |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 34 |
| Filmnummer | 122924 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Woody Harrelson är storartat och porträttlik i rollen som Lyndon B Johnson. Intressant om en stark ledare som fick chansen att träda in som president efter att JFK tragiskt blivit mördad. Den som har intresse för amerikansk politik, 60-talets i synnerhet, har högtidsstund i drygt 1,5 timme genom den här filmen. Den får en något svag, men dock en 4:a.
Lyndon B. Johnson:är en president som jag inte har så mycket kunskap om, så det var intressant att se. Fick känslan av att han visste att följa tidens tand, bufflig men också känslosamt framställd. Det är värt en trea.
Lyndon Johnson är en intressant president att göra film på. Det är en president som ingen riktigt kan hundraprocentigt hylla eller hundraprocentigt såga, och det gör att han har blivit lite bortglömd. Den här filmen gör ett bra jobb med att skildra hans olika sidor, och kanske framför allt hur han en fot i båda lägren, och här gör man ett bra case för att han kanske var precis den brygga som behövdes för att uppnå resultat vid den här tidpunkten. Man går helt ifrån vår tids renhetstänkande och slår ett slag för pragmatismen, det är intressant i sig. Tyvärr tycker jag dock att den är bättre innehållsmässigt än i sitt tekniska utförande. Produktionen är lite stel och oinspirerad, och känslan av att man får göra en tidsresa till mitten av 1900-talet infinner sig aldrig. Jag tycker inte heller att Harrelson känns helt klockren i titelrollen. Betyget landar på en något svag trea
Tråkig, med fiolstråkar som hörts i många amerikanska presidentfilmer.
Bra persongalleri där Harrelson verkligen skiner och lyfter en annars ganska platt film.
Duglig film där Harrelson fungerar väl, men som vanligt i kortare biografifilmer så blir det mycket hoppande i historien. Föredrar oftast när de koncentrerar sig på kortare sekvenser och verkligen gräver ner sig i dom. 3-
Harrelson är alltid sevärd, men filmen blir kompetent tråkig som bäst.
