BETYG
3.6
av 5
3.6
av 5
Det är bara förnamnet
Vincent, en blivande pappa i 40-årsåldern, är inbjuden på middag hos sin syster och svåger tillsammans med en barndomsvän. Medan de väntar på Vincents unga fru blir han bombarderad med nyfikna frågor om sin annalkande roll som pappa. När sällskapet undrar vilket namn de valt åt det kommande barnet utbryter kaos när de får höra svaret.

Originaltitel | Le prénom |
Alternativ titel | What's in a Name |
Regissör | Alexandre de La Patellière, Matthieu Delaporte |
Manus | Alexandre de La Patellière, Matthieu Delaporte |
Genre | Komedi, 2010-tal |
Skådespelare | Patrick Bruel, Valérie Benguigui, Charles Berling, Guillaume de Tonquedec, Judith El Zein, Françoise Fabian, Yaniss Lespert, Miren Pradier, Alexis Leprise, Juliette Levant, Bernard Murat |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 194 |
Filmnummer | 98372 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Det känns att filmen är baserad på en pjäs, men det gör inget. Det är helt enkelt en mycket bra filmatiserad pjäs.
Bra franskt kammarspel och seriös komedi!
En enkel släktmiddag i en lägenhet i Paris: den tillbakahållna och snälla lärarinnan Babou, som tar hand om hemmet och barnen: den ekonomiske maken Pierre, disputerad lärare, Babous retsamme, framgångsrike bror Vincent, dennes unga gravida hustru Anna och Babous vän sedan 30 år, musikern Claude. Vincent kan inte låta bli att skämta med och reta de andra. Stämningen blir allt mer irriterad.
Nästan hela filmen utspelar sig i salongen i en bättre parislägenhet. Musiken stödjer handlingen. Alla fem skådespelarna är duktiga, framför allt Valérie Benguigui som Babou och Patrick Bruel som Vincent.
Betyg: 3½-
Gillade denna filmen skarpt. Något tjatigt emellanåt men absolut charmig och värd att se. Definitivt komisk.
Carnage är en sällsynt 5:a för mig, och det blir kanske oundvikligt att jag jämför med den, men Le prénom gjorde mig i slutändan besviken. Carnage är ett blodbad världsåskådningar emellan och gör skäl för sitt namn, Le prénom handlar egentligen bara inledningsvis om Vincents ofödda barns förnamn (samt några minuter i slutet), i övrigt handlar det om outtalade motsättningar mellan karaktärerna, samt en och annan hemlighet, men jag saknar en stark röd tråd igenom filmen som knyter ihop alla konflikter--och jag saknar engagerande konflikter, de som bjuds känns bara triviala i jämförelse. Karaktärerna finner jag vara ganska tråkiga--de har inte i närheten av samma djup och kemi som Polanskis karaktärer--och dialogerna blir aldrig lika bitande. Det känns som att skaparna ville göra en till formen snarlik film som Carnage, men innehållsmässigt är det ofokuserat.
Smårolig. Mycket bra skådespelare.
Påminner naturligtvis om Carnage, men den här var mycket mer intressant eftersom personerna kände varandra mycket väl, hellre än att vara främlingar för varandra.
Det blixtrar till ibland med dialog på riktigt hög nivå (mycket i stil med MASH). Tyvärr är resten av filmen ett ytterst franskt kammarspel där karaktärer har sina monologer som skall säga viktiga saker. Men det blir mest högljudd fars på fel sätt. Regissörerna lyckas dessutom dra in dålig musik och total brist på regiförmåga. Betyg 4.8
Mer av ett kammardrama än en komedi. Som Polanskis Carnage, men här finns ingen story att tala om. Det är snarare ett dåligt skämt som personerna försöker dra ut på så länge som möjligt och gräla om så mycket det bara går. Filmen inleds med en exalterad berättarröst som pladdrar nästan oavbrutet i tio minuter, som om man som tittare är oförmögen att tänka själv. Filmen har ingenting som är det minsta intressant och ingenting som är det minsta roligt. Det är ren tortyr. Ena halvan av mig är på dåligt humör och den andra är ledsen av besvikelse. Fysiskt sett känner jag mig som en snögubbe i vårvärme. Redan efter några minuter var uppfattningen klar. Men bara för att kunna betygsätta den utan att bli ifrågasatt så har jag plågat mig igenom den. Självklart får den lägsta betyget.
Oj, kan jag sätta likhetstecken med kollegan "Mortis"??? Jag skrattadde så jag grät, inte bara då och då och under 98 % av hela filmen. Vilken sagolik dialog, här har alla andra manusskrivare mycket att lära (och jag som brukar undvika filmer som går under epitetet komedier). SE DENNA! Den första kvarten var lite pratig (berättarröst) men sen tar det en hejdundrande fart! Så långt från "spring och smäll i dörrar" man kan komma, bara sagolikt rolig, såg den två kvällar i rad och skall banda den tidigt en morgon senare i veckan, måste sparas!
Lite jobbig, lite intressant.