Agnus Dei

Klar 4:a till största delen, även om den dalar mot slutet. Berättar en hemsk sida av Andra världskriget som Ryssland förnekar. Undrar just hur barnen fick det när de växte upp. Som tyskeunger i Norge?

Gripande historia, men det är ingen "Ida".

Ja och nej. En mycket bra historia om en fantastisk människa som trotsar såväl ryska soldater som katolska galenskaper (tautologi?). Välgjort och välspelat, men filmen haltar en aning genom ett flertal tråkiga passager, och då den emellanåt går på känslomässig sparlåga. (8/15)

Vet inte om jag var på fel humör när jag såg denna men tyckte den var ofattbart tråkig och banal - kändes som om det var en film som jag sett många gånger förr. Slutet gör inte det hela bättre. Platt film för mig.

Det är svårt att inte bli upprörd över denna historia, på flera vis men mest över de brutala övergrepp som man förstod begåtts, kroppsligt och själsligt. Sedan moral på flera nivåer, vad som är förlåtligt och inte, komplicerat och kanske begripligt. Många känslor i denna berättelse.

Tiden alldeles efter andra världskriget känns det som att det borde kunna göras mer film på, det finns mycket svärta att utforska även där, och det gör den här filmen alldeles utmärkt. Det är en intressant historia, och jag gillar hur respektfullt och subtilt man utforskar teman kring religiös tro, skam, moral, förståelse för sina medmänniskor, och psykologiska trauman. Alla de största karaktärerna är väldigt mångbottnade, och det är skildringen av mötet mellan huvudpersonen (Lou de Laâge är väldigt bra i rollen) och nunnorna i klostret som är filmens stora styrka. En del av nunnorna i de mindre sidorollerna kan dock vara svåra att hålla reda på, och även jag tycker att filmen kanske lite för gärna vill att saker och ting ska falla på plats. Men det är mindre invändningar trots allt

Fint berättad, men epilogen känns väldigt påklistrad. Här kommer plötsligt pekpinnarna och tillrättaläggandena fram.

The flowers of war är bättre på alla plan.

Anne Fontaines Agnus Dei (Les innocentes) är ett mycket sevärt drama om en ung kvinnlig fransk läkare som försöker hjälpa polska nunnor som i Andra världskrigets slutskede utsatts för massvåldtäkter av ryska soldater och blivit gravida. Förebilden för filmens Mathilde är en verklig person, Madeleine Pauliac, som var verksam som Röda kors-läkare i Polen just efter krigsslutet.

Otroligt vacker, upprörande och berörande historia. Härligt stillsam och briljant fotad.