BETYG
3.8
av 5
3.8
av 5
Leva sitt liv
Nana jobbar i en skivbutik men har kommit efter med hyran och blivit vräkt. Portvakterskan har hennes nyckel och vägrar att lämna tillbaka den. Nana blir tagen av polisen då hon försöker behålla en sedel som hon hittar på gatan. Hon börjar prostituera sig och hamnar i klorna på en hallick, Raoul.
| Originaltitel | Vivre sa vie: Film en douze tableaux |
| Alternativ titel | Vivre sa vie, My Life to Live, It's My Life |
| Regissör | Jean-Luc Godard |
| Manus | Jean-Luc Godard, Marcel Sacotte |
| Genre | 60-tal, Drama |
| Skådespelare | Anna Karina, Sady Rebbot, André S Labarthe, Guylaine Schlumberger, Gérard Hoffman, Monique Messine, Paul Pavel, Dimitri Dineff, Peter Kassovitz, Eric Schlumberger, Brice Parain, Henri Attal, Gilles Quéant |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1142 |
| Filmnummer | 4451 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Intressant och experimentell fransk film av Jean-Luc Godard som är indelad i 12 kapitel med olika titlar. Filmen följer en ung mor vid namn Nana (Anna Karina) som lämnar sin familj för att bli skådespelare men som senare fastnar i prostitution. På grund av filmens korta speltid blir det däremot aldrig särskilt dramatiskt och vi som åskådare får ingen direkt personlig koppling till Nanas förfall. Kvar är emellertid en tekniskt välgjord, livfull och vackert filmad produktion av den franska nya vågen.
Scenografi och rekvisita är toppen. Även fotot är bra. Däremot är berättandet misslyckat och personerna ointressanta. Det är händelsefattigt, spretigt och filmen är dessutom uppdelad. Ibland blir kameraarbetet för experimenterande och sökande, som när man i en scen får nöja sig med en närbild på ett bakhuvud. Hittills har jag bara sett en lyckad Godard-film: Till sista andetaget. Det var dock länge sen.
Tror inte jag sett någon Jean-Luc Godard film tidigare och eftersom denna är en av hans mest hyllade skapelser är det inte troligt att det kommer att bli fler.
Att se på en film där filmskaparen lägger all energi på att få till ett knepigt uttryck och berättarsätt och detta till den grad att berättelsen blir så pass åsidosatt som här är inte vad vi önskar. De poäng som ändå ges går till de mysiga 60-tals bilderna på Paris gatuliv som då och då skymtar fram emellan närbildshuvudenarna.
Är kanske lite väl grinigt nu, kanske vi åtminstone bör kolla ”Till sista andetaget” också innan dörren stängs
På sin höjd, en okej film. Kameraarbetet måste dock vara det mest obstinata jag sett. Snäva närbilder helt utan innehåll och förgrundsaktiveter som medvetet skymmer scenerna. Jag förstår att det är medvetet och det ska vara "nyskapande", men det gör det fan inte bra för det.
Det är väl filmens nyskapande form som i första hand gjort denna film till den stilikon som den fått. Och visst är mycket spännande och den lekfulla kameran är filmens behållning. Innehållet är det tyvärr lite sämre med. Att följa Anna K är väl i och för sig ganska trevligt men den tröttsamma romantiserande tonen av prostitutionen slår igenom även om Godard mot slutet försöker rätta till det, men istället känns slutet mest fånigt. Jaha, ungefär. Betyget får bli en svag 3;a i sin helhet.
Experimentellt på olika sätt men föll mig inte i smaken.
Rekommenderad fyra. Snygg som få, men tyvärr inte engagerande för fem öre. Gäsp.
Fantastiskt film som smittar av sig med skaparglädje. Jag gillar de råa vinklarna och den likaså råa klippningen, dialogen är intressant och musiken sitter helt rätt. Min andra Godard, lyckligtvis!
Stiligt fotad och ömsint skildring vars intressanta teman skapar både känslor av sorg och frustration. Fint.
What to say? jag hade de så uttänkt innan men nu får jag inte fram nåt som Anna-K skulle sagt. Utan jag känner mig bara nertonat filosofisk samt lite sorgsen tror jag nog.
