Liftaren

Kult klassiker, men trots den är bra så är sådana historier också tragiska då den piskar upp rädslor på riktigt ”Att alla Liftare, folk och grannar är farliga” och slutar med ensamhet, men kan man bara se det som en film så är den bra.

"Duellen", fast mer utbroderad, med mer våld och en antagonist med ett ansikte. Riktigt nervig faktiskt och fint filmad. Grabben beter sig rätt konstigt och onaturligt vid många tillfällen vilket är det som gör att många av händelserna kan inträffa och Jennifer Jason Leighs inblandning är oförklarad och oförklarlig. Rutger är på topp. Jag gillar tolkningen om personlighetsklyvning a la Fight Club; jag gillar också att tänka mig att den här filmen är Bladerunner-canon. Men var kom fingret från?

En riktigt bra film. Rutger är perfekt som galen seriemördare.

En riktig kultklassiker.

Klassiker och mästerverk! Rutger Hauer gör sin bästa roll i en av 80-talets bästa filmer!

Jag är så besviken på filmen och jag är så besviken på det faktum att jag är besviken. Har länge dragit mig för att se den just för att jag trott att jag skulle ogilla den, men med Duel och Joy Ride färskt i minne tänkte jag att jag nog ändå kan testa denna, nu när jag fått smak för det här med farofyllda bilfärder. Men besvikelsen är som sagt ett faktum. Man kan säga att Liftaren har ett förhållande till Duellen liknande det Mad Max: Fury Road har till Road Warrior. Det har fläskats på med de pulshöjande ögonblicken till en sådan grad att pulsen aldrig går upp. Filmen blir bara mer och mer ointressant ju längre samma grej fortgår.

När denna var aktuell på hyrvideo på åttiotalet var det många som talade gott om den, hur bra den var, hur hemsk den var. Jag minns att jag höll med. Jag tror faktiskt detta är min första omtitt sen åttiotalet och jag får lov å säga att den håller fast inte utan skavanker. Hauer är creepy som kuslig ostoppbar psykopat. C Thomas Howell inleder ganska uselt men växer sen genom hela filmen. Att Jennifer Jason Leigh var med hade jag ingen aning om. Visst en del händelser och sekvenser framstår som rätt dumma och ologiska men om man släpper den biten så finns det god spänning. Filmen i sig är många gånger långsam men kändes inte så då tiden gick fort. 30 år senare är jag nöjd!

Mycket bra nästan Hitchcock-osande slasherthriller. Jag läser gärna filmen som en gestaltning av en personlighetsklyvning, där John och Jim är samma person. Fight Club ett drygt decennium tidigare alltså. Tveksamt om det alls är något som manusförfattare eller regissör tänkt på, men det gör filmen smått genial.

Riktigt bra film. Men får se den med ett öppet sinne och inse att allting inte ska tas bokstavligen, utan troligtvis symobilserar något annat. Hauer är riktigt bra, med sina blå ögon och svettiga ögonbryn, men även Howell är väldigt intressant när vi under filmens gång får bevittna hans transformation från en till synes oskuldsfull ung man till något annat. Härlig känsla rakt igenom.

Blir provocerad av den här filmens TOTALA jävla brist på respekt för tittarens intelligens. Karaktärerna agerar helt absurt, hela storyn är för jävla osannolikhet för att vara trovärdig ens en sekund! Pallade inte se klart skiten!