BETYG
2.9
av 5
2.9
av 5
L'inferno
Tidig filmatisering av Dantes "Den gudomliga komedin". För att Dante ska komma till Paradiset, där hans ungdomskärlek Beatrice väntar, måste han först ta sig genom Helvetet och Skärselden. Filmen skildrar den första tredjedelen av resan, vandringen genom Helvetets nio cirklar, olika nivåer av straff och rening som syndiga själar måste utstå efter döden. En av de allra första långfilmerna.
| Originaltitel | L' Inferno |
| Alternativ titel | Dante's Inferno |
| Regissör | Francesco Bertolini, Adolfo Padovan, Giuseppe de Liguoro |
| Genre | Äventyr, Drama, Fantasy, 10-tal |
| Skådespelare | Salvatore Papa, Arturo Pirovano, Giuseppe de Liguoro, Augusto Milla, Attilio Motta, Emilise Beretta, Pier Delle Vigne |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 70 |
| Filmnummer | 35663 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Fantastisk scenografi men som film inte så välberättad
Mycket trevlig filmatisering där Tangerine Dreams musik gjorde jobbet, speciellt när de som sjöng hade vett att hålla käften, men lite ledsamt att inte en ung Klaus Schulze fick jobbet. Den uppmärksamme tittaren registrerar såklart några irriterande (onödiga) fel visavi förlagan och en av mina absoluta favoritpassager i litteraturhistorien, den om Clemens V, är inte med. I övrigt en mer än värdig helvetesvandring.
Sågs med atmosfärisk stråkmusik och inte Tangerine Dreams soundtrack.
Oj. Har nog aldrig sett så många nakna människor förut, som i Italiens första långfilm om Dante's Inferno från 1911. Imponerande och artistiskt, med en del storslagna scenerier och rätt sjyssta specialeffekter (även en del lite sämre). Såg den på youtube med sjysst fiolmusik.
Filmen har en massa väluppbyggda kulisser, men själva handlingen är mycket tråkigt utformad. Man måste tänka på att filmen är gjord 1911 för att förstå den stillastående kameran och avsaknaden av närbilder.
En del häftiga scener, men någon helhet är inte att tala om. Tangerine Dreams soundtrack var dessutom uselt och förstörde det mesta av vad som fanns att uppskatta.
Visuellt väldigt läcker och imponerande för sin tid. Narrativt är den dock rätt bedrövlig. Utan alla långa textskyltar skulle man inte ha en aning om vad som egentligen hände. Men kanske skulle filmen ändå funkat bättre utan dem, då den skulle blivit än mer surrealistisk.Tangerine Dreams soundtrack var ganska störande, nästa gång jag ser filmen tänker jag välja någon annan musik.
Överhuvudtaget har filmen ganska få kvalitéer; inte ens det visuella var någon större behållning. Det hela blev uthärdligt tack vare Hildegard von Bingen-musiken jag spelade upp i bakgrunen. Historiskt kuriosum. Ingenting annat. Mycket svag tvåa.
Stor visuell kraft och fantasi men sämre på att berätta.
Åhåhååh.
