BETYG
3.7
av 5
3.7
av 5
Linje Lusta
Heta känsloutbrott utbryter mellan den djuriske Stanley Kowalski och hans svägerska Blanche Dubois i en trång liten lägenhet i New Orleans.
Baserad på pjäsen "A Streetcar Named Desire" av Tennessee Williams från år 1947.
| Originaltitel | A Streetcar Named Desire |
| Regissör | Elia Kazan |
| Manus | Oscar Saul, Tennessee Williams |
| Genre | Drama, 50-tal |
| Skådespelare | Vivien Leigh, Marlon Brando, Kim Hunter, Karl Malden, Rudy Bond, Nick Dennis, Peg Hillias, Wright King, Richard Garrick, Ann Dere, Edna Thomas, Mickey Kuhn |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1905 |
Recensioner
Jag vill börja med att säga att jag har inte sett Brando i någon annan film än Gudfadern så jag hade inte en klar bild av vem han var som skådespelare och som person.
Efter jag sett Linje lust... Läs mer »
Kommentarer
bra
Samtliga skådespelare, men inte minst Leigh, gör ett fantastiskt bra jobb. Här finns bra dialoger och en lite tryckande, obekväm stämning i hushållet. Som någon annan här kommenterade är det en väldigt dialogdriven film. Problemet är att storyn/dramat egentligen inte är tillräckligt intressant för en så pass lång speltid.
Dramat har inte åldras vidare bra. Den sortens spända teater liknar efter dagens mått mest såpopera.
High class men må senke i dag fra 5 til +4.
En alldeles för lång teaterpjäs med en psykgalen kvinna. Brando var dock nice!
Jävligt ointressant, sjukt sexistisk och mest bara jobbig och störig. Brandos skådespelarinsats må vara hur bra som helst men vem bryr sig när han spelar ett sånt osympatiskt jävla as? Det här med hispiga kvinnor som har problem med nerverna känns mest bara unket och obehagligt. Nä, det här är en film som inte hade mycket att ge mig.
När jag ser Brandos första minuter i denna film förstår jag vad folk har pratat om och varför han är en sådan legend. Bara för det tänker jag se fler av hans äldre filmer nu. Det blev i slutändan för mycket av Vivian Leigh och hennes karaktär men även hon spelade fenomenalt.
Här har vi verkligen en film med karaktärer som varje kvinnlig och manlig skådespelare borde älska och önska att de kunde få spela. Att Vivien Leigh tog hem Oscarn för bästa kvinnliga skådespelare, Kim Hunter för bästa kvinnliga biroll och Karl Malden för bästa manliga biroll är inget förvånande och väldigt välförtjänt men var är Marlon Brandos statyett eller ens nominering för den delen. För att njuta fullt ut bör man ha en förkärlek till teatern då denna film har sitt ursprung där.
Herregud så mycket överspel. Och Leighs karaktär är så otroligt obehaglig att jag knappt står ut.
Det skriks, kläder rivs sönder och det skriks lite mer. Bra med en lysande Brando, men lite väl teatralisk för min smak.
