BETYG
3.7
av 5
3.7
av 5
Ljuva morgondag
En bussolycka där 14 barn omkommer drabbar en liten kanadensisk by. Medan föräldrarna försöker bearbeta sorgen anländer också en advokat till byn för att bistå föräldrarna i en eventuell skadeståndstvist. Men byborna och advokaten kämpar inte bara mot kommunen och bussföretaget, utan också med att försöka hantera sina egna känslor och reaktioner.
Baserad på romanen The Sweet Hereafter av Russell Banks från år 1991.
| Originaltitel | The Sweet Hereafter |
| Regissör | Atom Egoyan |
| Manus | Atom Egoyan |
| Genre | Drama, 90-tal |
| Skådespelare | Ian Holm, Caerthan Banks, Sarah Polley, Tom McCamus, Gabrielle Rose, Alberta Watson, Maury Chaykin, Stephanie Morgenstern, Kirsten Kieferle, Arsinée Khanjian, Earl Pastko, Simon Baker (III), David Hemblen, Bruce Greenwood, Sarah Rosen Fruitman |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 889 |
| Filmnummer | 2071 |
Recensioner
Jag är imponerad över de flesta aspekter med denna film. Skådespeleriet, fotot, regi och musik faller alla samman i en skön harmoni. I ett lugnt tempo får vi reflektera över och utforska de olik... Läs mer »
Kommentarer
Bra kollektivt trauma-drama! Gillar framför allt greppet med att advokaten är huvudperson, i de flesta filmer hade han varit antagonist, här får vi istället uppleva och känna allt genom hans ögon. Påminner mycket om årskamraten The Ice Storm, och liksom den saknar jag något extra att få detta dystra, välspelade, välgjorda drama att nå de riktigt fenomenala nivåerna. Men filmen är stark och solid rakt igenom, och fyran ligger tämligen säker hela vägen fram till slutet.
Vissa filmer minns man kristallklart efter tjugo år. Vissa bilder, stämningar, ögonblick. Behag och obehag. Men gransångaren minns jag inte. De finns väl inte ens i Nordamerika?
Fantastisk nästan hypnotisk stämning som lyckas suga in mig. Eller, skulle gjort under andra omständigheter. Svårt att sätta fingret på något som står ut, men den håller med emotionellt och intellektuellt intresserad filmen igenom och jag vet aldrig vart den är på väg vare sig på det ena eller andra sättet. Hade jag velat ha en starkare tydligare poäng som avslutning eller var det helt enkelt bra med den jag fick? Osäker, känslan jag har är iaf ganska nöjd. Lite svag fyra kanske men filmer som engagerar med små medel är sällsynt.
Här finns det inte mycket att klaga på (gransångare mitt i vintern?), men desto mer att berömma. Egoyan & co fångar precis allt med bravur; den sömniga vinterhålan med de fantastiska vidderna och de trasiga människorna, all sorg, all vrede och all saknad som manifesterar sig på olika sätt, och ett mångfacetterat persongalleri där individerna har precis det djup historien kräver. En blytung film som glider smidigt i snön. Varken krystat pretto eller hollywoodskt inställsam. Inga konstnärliga snarkmoment, inga snyftstråkar. Hatten av! (13/15)
Såg inte klart. Rörig och obehaglig.
Vadå för "schvung"?
Bästa jag har sett med atomen men klarar inte upp till en svag fyra. Kanske lite väl strängt...men det där riktiga schvunget som måste infinna sig i sådana här deprimerande och molokna filmer kommer bara ibland.
Måhända något överskattad? Klart, upphackad tidslinje kanske var helt nytt 1997, idag vardagsmat? Pied piper hade jag nog lika gärna varit utan.
Vad händer med människor efter en katastrof? Här berättas det stillsamt och lite mystiskt om de som blev kvar, det är mycket som är dolt som anas efter hand, allas liv vävs upp och går in i varandras och advokaten som är den utomstående, men ändå inte. Slutet, ja det tar en sekund att hämta andan, men den kommer tillbaka. Stark trea.
Nej, det här höll inte alls. Tar aldrig fart.
