Löftet

Som småbarnsfar är det ofta svårt att se en film i sin helhet och denna finska krigsskildring blev nog uppdelad i 6-7 tittar. Det är givetvis ingen fördel för upplevelsen. Jag tyckte dock att filmen var än mer fragmentarisk. Småsnuttar hela tiden. Tre minuter och så hade man hoppat några månader eller nåt år. Hela tiden. Det känns som om de skulle behövt göra filmen längre för att hinna skildra familjens öden utan snuttifiering. Blev tyvärr inte mer än en trea.

Ännu en bra finsk krigsfilm gjord på 2000-talet, denna gång ur de kvinnliga militärernas synvinkel. Det känns fräscht med en film om lottakåren. Som vanligt i finsk krigsfilm är det sorgligt och brutalt som attan. En av mina finska favoritskådespelare, Kari Hietalahti, syns i en roll.

En sevärd och bra krigsfilm. Ilkka Vanne har fått fram lottornas och tom hästarnas arbetsbörda under kriget. Elina Halttunen ja Inkeri Kilpinen har fått fram ett lysande manus. Flera duktiga skådespelare. Betyget blir en stark fyra.

Såååå nära en 5a men den berörde mig inte tillräckligt eller så var den kanske lite seg ibland. Vet inte varför den inte kom upp dit men nåt moment i den var inte tillräckligt enastående. Grymt bra film i a f och väldigt skönt att se kriget ur en annan synvinkel för en gångs skull. Rekommenderas varmt!

Intressant att för en gångs skull se krigen ur lottors synpunkt. Plus äver för att två av dem var från samma ort som jag :P

Lite annorlunda krigsskildring i och med att kvinnornas (och för den delen också hästarnas) insats får stå i centrum. Även om filmen enligt beskrivningen ska handla om tre lottors öde är det ändå en av dem som utgör den egentliga huvudpersonen. Helt klart sevärd, positivt med de starka men ändå mänskliga kvinnorna, fint att de har getts en egen vilja och att detta får synas i filmen. Dock märks det att man har velat få med väl många detaljer i filmen, och slutscenen avslutas också väl mycket i patriotismens tecken.

lite mycket melodram.

Mycket bra! Denna visar andra dimensioner av kriget än de vanligtvis "krigiska", manliga. Till skillnad från de patetiska svenska försöken att göra historiska filmer (Tre Solar, Snapphanar, etc) lyckas finnarna gång på gång att skickligt berätta om sin del av andra världskriget.

Nu har sett om filmen en gång till och den håller verkligen; en tät och realistisk men samtidigt känslofylld film som jag gärna rekommenderar.

En medryckande och känslostark film om de kvinnor som offrade allt i kampen för Finlands frihet. Särskilt Laura Birn är lysande i rollen som Mona.