BETYG
2.6
av 5
2.6
av 5
Löjliga familjen
En specerihandlare köper en apelsinfarm på postorder med pengar han ärvt efter att en släkting dött och tar sin familj och åker västerut.
| Originaltitel | It's a Gift |
| Regissör | Norman Z McLeod |
| Manus | Jack Cunningham |
| Genre | 30-tal, Komedi |
| Skådespelare | W C Fields, Kathleen Howard, Jean Rouverol, Julian Madison, Tommy Bupp, Baby LeRoy, Tammany Young, Morgan Wallace |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 75 |
| Filmnummer | 24743 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.
Kommentarer
Daterad komedi som visserligen innehåller en del finurliga ordväxlingar men som tyvärr bygger alltför mycket på slapstick och utdragna frustrationsskämt. Specerihandlaren Harold Bissonette (W.C Fields) drömmer om att odla apelsiner i Kalifornien samtidigt som han blir konstant hunsad av sin fru och barn. Filmen är i högsta grad en produkt av sin tid och vissa delar känns som hämtade från en sämre stumfilmskomedi.
1001 filmer, nr 89: Alltså, jag har aldrig klarat av WC Fields - tycker han enbart är löjlig. Här har man fyllt på med flera urusla skådisar. Värst är väl Kathleen Howard som Fields fru. Hon låter lika naturlig som en elefant med nästäppa. För mig var detta ett eldprov - skulle jag orka se filmen utan att köra den snabbare eller hoppa framåt. Jag gjorde inget sådant och känner mig som en stoisk världsmästare.
Kanske sävlig i överkant, men snygga sets och rolig WC.
Haha, så jävla osympatisk film, men på så skönt sätt! W.C. Fields spelar hunsad familjeman som ska dra med hela familjen till Kalifornien för vad han tror kommer bli ett lyxliv. De flesta i filmen är otrevliga, inklusive Fields själv, men man gillar honom ändå. Massor av slapstick, fast på rätt sätt. Tillbakalutat och elegant, inte hurtigt eller enerverande. Snubben som ska köpa kumquats har blivit djupt rotad i mitt minne. Filmen är kanske inte så helgjuten, men sedan jag såg den för drygt fem år sedan så har jag velat se om den. Jag gillar den, härlig 30-tals-komedi och en av den tidiga ljudfilmens mer minnesvärda, kanske eftersom den är så oborstad och skoningslös. Som en amerikansk Vi hade iallafall tur med vädret, fast bättre. Många bra citat också: "You're drunk!" "And you're crazy. But I'll be sober tomorrow and you'll be crazy for the rest of your life."
En mycket svag trea. För många utdragna gags som inte är särskilt roliga i första taget, men Fields har en viss naturalistisk utstrålning som gillas. Och att ett litet barn sitter ensam och leker på en sorts terass med en syl lättillgänglig är roligt.
Enerverande och tråkig på en och samma gång.
Men det är ju så synd om stackars W.C.!
Hade hoppats på den här. Frugan säger i en scen: Wake up and go to sleep. Där slog man huvudet på spiken: sömnmedel!
