BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Lolita
Den europeiske emigranten Humbert Humbert, som precis anlänt i Ramsdale, New Hampshire, har lyckats hitta på en plan. Han tänker gifta sig med Charlotte Haze. På det viset kommer han alltid att kunna vara i närheten av sin älskade - Charlottes brådmogna dotter.
| Originaltitel | Lolita |
| Regissör | Stanley Kubrick |
| Manus | Vladimir Nabokov |
| Genre | Drama, Romantik, 60-tal, Roadmovie |
| Skådespelare | Shelley Winters, James Mason, Sue Lyon, Jerry Stovin, Peter Sellers, Gary Cockrell, Diana Decker, Lois Maxwell, Cec Linder, Bill Greene, Shirley Douglas, Marianne Stone, Marion Mathie, James Dyrenforth, Maxine Holden |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 4780 |
| Filmnummer | 3101 |
Recensioner
Mästerregissören Stanley Kubrick ligger bakom några av tidernas bästa filmer - Clockwork Orange och The Shining för att nämna ett par - och 1962 regisserade han klassikern Lolita som är baserad... Läs mer »
Lolita är en av Kubricks första stora filmer och handlar om en person Humbert Humbert som förälskar sig i en 14-årig flicka vid namn Lolita. Han går till och med så långt att han gifter sig me... Läs mer »
Kommentarer
Har nu äntligen sett denna. Voyeuristisk moralitet om det förbjudna och dess följder som aldrig lyfter utan mest är enformig. Utökandet av Quilty-karaktären är obegripligt, att Humbert inte skulle känt igen honom i hans olika skepnader lika obegripligt. Sue Lyon är bra men resten spelar över.
Väldigt skickliga skådisar och som många påpekat, något för långt.
Det känns som det här är en av Kubrik filmerna man bör ha sett (å nu har jag uppfyllt detta bör). Hade väl anat filmens handling men överraskades av filmens detaljrikedom och finurlighet men också av återhållsamheten. Filmen är baserad på en roman (från 1955) av Vladimir Nabokov och det är även han som skrivit filmmanus för det här.
Filmens kärna är ju förhållandet mellan Humbert (cirka 60 år) och Lolita (cirka 15 år), med detta faktum är mycket litet visualiserat, istället är det underförstått. Underförstått är även Lolitas förehavande med karaktären Quilty (Peter Sellers). Quilty spelar sen i sin tur genom förklädnad ett flertal olika anstötligt bisarra karaktärer (det är väl i dessa scener som humorn tar plats i filmen).
Långdragen Kubrick som pga sitt kontroversiella ämne och faktiska kultstatus trots allt är värd att ta sig igenom. Tycker första delen med en neurotisk Winters är bäst. Undrar hur den blivit om Kubrick väntat in på det mer lössläppta 70-talet att göra den.
Kubrick gjorde ett så bra jobb som tilläts på den tiden. Får en att undra hur hans film sett ut om han fått jobba ocensurerad. Det sagt är filmen tragikomisk och obehaglig i perfekt avvägning. Rekommenderar boken högre däremot.
Bland det bästa Kubrick gjort! Det är inte hans absolut bästa film men det är en av hans bästa! Det här är en film man ska ha sett!
Alltså, vilken tudelad upplevelse det här är. På så många sätt. Så oerhört obehagligt, samtidigt så oerhört bra. Så mycket subtila hintar, små detaljer - men lite för långt för att det ska funka riktigt. Så många oerhörda skådespelarinsatser, inte minst James Mason och Sue Lyon. Den är för långdragen för att få högsta betyg, och ja, lite för långdragen för att nå upp till fyran också, men det är så förbaskat nära. En otroligt stark trea.
Lolita kommer kanske inte upp till samma höga nivå som filmerna som Kubrick skulle komma att skapa, men man kan ana att något var på gång. Inte bara genom hans öga för kvalité, den har ju funnits med ett tag, men i det överläggande stilskapandet. För mig så blir filmupplevelsen som att avnjuta ett välgjort konstverk, där tekniken av ypperst klass, men då flera av våra huvudkaraktärers motiv oftast känns suddig så blir jag heller inte till fullo delaktig i berättelsen. Sen så har jag aldrig heller riktigt förstått det magiska med att låta en film börja med slutet, framförallt om det inte finns ett tydligt skäl. Men det finns mycket suveräna saker att ta med oss och som gör resan väl värd. Då tänker jag på Humbert Humbert karaktärsutveckling, Peter Sellers spontanitet (och ett frö av vad som skulle komma att bli i Dr. Strangelove) men kanske framförallt på Shelley Winter's prestation som jag blev helt tagen av och ni kan förvänta er mer filmer med henna i framtiden (I recensionsform alltså, hon dog 2006...). LÄS MER OM FILMEN PÅ MIN BLOGG - http://theshinbonepost.blogspot.se/2016/04/lolita-1962-brd-152-min.html
"Vanliga" Kubrick-filmer brukar fängsla mig och jag faller pladask...men jag måste nog erkänna att Lolita kändes för tam, ospännande och alldeles för lång. Ändå väldigt välgjord och med en för jävla bra James Mason.
