BETYG
3.3
av 5
3.3
av 5
Louder Than Bombs
En berömd krigsfotograf omkommer i en bilolycka. När familjen tre år senare går igenom hennes bilder inför en utställning uppdagas en obehaglig hemlighet.
Originaltitel | Louder Than Bombs |
Regissör | Joachim Trier |
Manus | Joachim Trier, Eskil Vogt |
Genre | Drama, 2010-tal |
Skådespelare | Gabriel Byrne, Isabelle Huppert, Jesse Eisenberg, Devin Druid, Amy Ryan, David Strathairn, Rachel Brosnahan, Ruby Jerins, Megan Ketch, Russell Posner, Maryann Urbano, Donna Mitchell, Harry Ford, Leslie Lyles, Sean Cullen |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 312 |
Filmnummer | 116608 |
Recensioner
Jag fick först upp ögonen för Joachim Trier då jag såg Oslo 31 Augusti. Den filmen porträtterade starkt och realistiskt en självmordsbenägen man som kommer hem från ett rehabiliteringshem fö... Läs mer »
Kommentarer
Pappa Gene (Gabriel Byrne) och sönerna Jonah (Jesse Eisenberg) och Conrad (Devin Druid) har levt med sina egna och sinsemellan olika traumatiska känsloupplevelser i ett par år, detta på grund av att mamman Isabelle (Isabelle Huppert) omkom i en trafikolycka två år tidigare. Under dessa år har fadern och sönerna inte haft förmågan att kommunicera med varandra. Isabelles död har bearbetats illa. Stan de bor i kommer nu att hylla henne med en stor utställning detta för att hon var en världsberömd fotograf. Känslorna de bär på kommer då upp till ytan.
En ganska enkel intrig men regissör Joachim Trier vrider till det hela rejält genom att berätta sin historia o-kronologiskt med ett läggspel av klipp från minnen, händelser och tankar. Men det är denna ”röra” som ger filmen nerv.
Den väcker intressanta diskussioner om egot och karriär kontra familjeliv men i slutändan så var det inte någon av karaktärerna som kändes särskilt intressant.
En ordentlig positiv överraskning. Ett familjedrama som presenteras på ett riktigt bra sätt, välbalanserat, nyanserat, nära och med finess i t ex presentationen av tempus. Här finns också en hel del underliggande områden som flätas fint in i helheten, så som t ex "coming-of-age"biten för yngste brodern. Till slut så är det kanske någon bit som kunde ha utelämnats, det smetas på lite för många lager till slut men på det hela taget är jag väldigt positiv. Gabriel Byrne är utmärkt i huvudrollen. Betyget blir en klar 4;a
Det som slog mig här var hur olika relationen till en människa kan vara, beroende på vem den andra är och alla gör i sin tur anspråk på gemenskap, vilket är så det är. I familjen har alla olika minnen och hemligheter från den bortgångna, här även vänner. Lågmält berättat, ibland lite platt, men också fördjupande. Bäst i sin roll tycker jag fadern (Gabriel Byrne) var, tvärtom med Jessie Eisenberg som aldrig riktigt kändes naturlig.
Den funkar men berör ändå inte
Precis min typ av familjedrama, i traditionen ”En familj som andra”, ”Ett rum i våra hjärtan”. Inga storslagna händelser; dramatiken ryms snarare i det osagda. Trovärdigt, rörande och poetiskt.
Starka skådespelarinsatser och bitvis fantastiska kvalitéer men jag saknar en röd tråd att hålla mig fäst vid filmen igenom och slutet lämnar mig inte med något särskilt. Mycket stark tvåa.
Skådisarna bär filmen i övrigt tycker jag den känns lite för ihålig och tunn, känner mig aldrig riktigt involverad i det jag ser.
Fint och avskalat berättande med bilder snarare än dialog. Inte lika stark som Oslo 31 augusti dock.
Tänk att Lars von trier har en neandertalare i släkten.
Joachim måste vara tondöv.
Han behöver nog ta en kurs i att skriva manus. Det känns oförskämt att jag ska behöva skämmas för honom.