Saknaden

KyLLo
2022-08-21

En tragisk historia med den oälskade sonen som dessutom får ta smällarna när föräldrarna grälar. Det är inte handlingen eller utvecklingen som gör den så bra. Det Andrej är utmärkt på är just själva skildringen, bildberättandet och förmedla känslor och tankar utan pålagd berättarröst. Det känns som hämtat från verkligheten. Sonen står i centrum men regissören väljer att fokusera på föräldrarna så att man som tittare kan lära känna dem bättre och försöka förstå ursprunget till allt. Man får ta del av både invändiga och yttre känslor. Jag tycker också att det är en intressant och småironisk skildring av det ryska samhället. Skådespelarna är också bra. Mamman tycker jag är väldigt bra spelad. Hon är otrolig på att skifta mellan humör. Mormodern är en intressant rollperson. Tillsammans med Återkomsten är det den hittills bästa filmen jag har sett av regissören.

Albion
2019-09-17

En stark film som gör ont i själen. En film som får en att tänka till, att inte ta varandra för givet. Betyget blir en 4;a

hsimpson
2019-04-21

Det stålgrå fotot är (förstås) magnifikt, men filmen är Zvyagintsevs svagaste hittills, vilket i och för sig säger en hel del om hans nivå. Här hade man kunnat klippa bort ca 73 minuter naket och sex (jag blev överraskad att det var så mycket sådant), så hade filmen varit ett par snäpp bättre. Fyran är ändå ganska stabil. Tycker dock inte att det här är en svidande kritik mot rysk övre medelklass, eller en bild av ett samtida Ryssland i förfall, som vissa har kommenterat. Det är en kritik mot mänskligheten.

RustyFilm
2019-03-14

"Andrej Zvjagintsev (regi, manus) beskriver här en totalt kärlekslös familj som lever i en Moskvaförort. Och det gör han på ett mästerligt sätt. Hatet som strålar mellan Zhenya och Boris (makarna) gör det här till den tyngsta ”feel bad”-filmen jag sett på länge. Hatet strålar tyvärr även mot deras 12-åriga son Alyosha. Bilderna på Alyosha gråtande i sitt pojkrum är starka och detta medan makarna är ute och ägnar sig åt sina respektive nya partners. Pojken väljer att fly lägenheten. Det är ett välgjort, provocerande och tungt dystert drama där endast inslaget med Ryska motsvarigheten till ”MissingPeople” står för lite mänsklighet och detta med militärisk disciplin.

Barneyk
2019-01-03

Det är mycket här som är mycket mycket bra, men filmen suger aldrig riktigt in mig ordentligt. Det är liksom otroligt bra och otroligt snyggt, både i foto och i berättande. Men det drar inte riktigt in mig så det blir lite småtråkigt, eller, det blir aldrig direkt tråkigt, men småputtrigt på något sätt. Mycket stark trea.

mammene
2018-12-06

Efter viss eftertanke så är den nog värd en fyra, ett mycket välgjort arbete som växer efterhand. Bedrövligt är det, och man får absolut ingen känsla för någon av föräldrarna, först. Efter ett tag smyger sig en förklaring in och man leds in på något som kan vara ett försök att förklara, för den skull finns inga förmildrande omständigheter, bara så här är det. Jag gillar när man ger sig tid att utveckla och se förändringen som sker med alla inblandade och att i ett drama smyga in en thriller, bra agerat.

KimEkberg
2018-09-04

Verkar som att Zvjagintsev tittat för mycket på film. Diggar inte alls den stålgrå grejden, 2:35:1 och den lökiga musiken. En kärlekslös film om kärlekslöshet blir lite för tautologisk. I den här världen är det ju ganska lätt att göra sig löjlig över kontaktlöshet, selfies och egocentrism- men i det här fallet blir det för ickedynamiskt. Jag tror inte, och hoppas inte, att det på riktigt finns så totalt känsloförlamade existenser som de filmen påvisar som normativa.

haajen
2018-09-02

Storyn är lite väl enkel och sparkar in redan öppna dörrar. Dock är filmen fantastiskt välspelad och regin/fotot är superbt. En glömmer inte den i första taget.

StureStenhög
2018-07-05

Vill man gilla sina egna föräldrar lite mer, så ska nog den här filmen kunna göra jobbet. Den engelska titeln avslöjar väl mycket av det här handlar om, bristen på kärlek definierar i princip alla relationer i filmen, och det här är en skicklig studie i hur detta påverkar karaktärerna. Thrillermomentet fångar mig också i sin grådaskiga realism. Med det sagt så är filmen så kall att det är svårt att bli fullt ut engagerad i den, och det är inte första gången som jag känner så med Zvjagintsev

dr_Robert
2018-05-31

Betygsättningen är ovanligt knepig eftersom jag nickade till nån gång, trots att filmen behöll mitt intresse... och jag därför undrar om jag kan ha missat nån viktig ledtråd. Bitvis stark film, t.ex. scenen där sonens vanmakt och ångest slår en som en höger i solar plexus. Men Z är mer intresserad av samhällskritik än av sin filmens huvudperson medan mitt intresse snarare är det omvända.