Ma

Det blir ju lite kul på slutet, men satan så dåligt det är. Värdelöst manus, bitvis skrattretande intrig och skådespeleri.

Urtråkiga 70 minuter följs av en bra sista halvtimma. Det höjer betyget till en tvåa. Fram tills dess undrade jag varför den kallades skräckfilm.

En bra och lite speciell skräckfilm!

Detta har skapats av Scotty Landes (manus) och Tate Taylor (regi) och annonseras som en skräckis. Men vi tycker nog att det till en början är en dramathriller som senare blir en skräckthriller. Jag tror filmen skulle ha blivit bättre om den vridits lite mer åt dramahållet och borrat på djupet i karaktärerna och dess beteende. Den känns nu väldigt ytligt. Ma (Octavia Spencer) kvitterar ut en extra poäng med sin övertända robotdans. Kul, för i övrigt är hon mest en emotionellt skadad psykmamma som i sin ensamhet planerar lömska och äckliga hämndaktioner mot sin omgivning, och det är ju inte så kul. Men å andra sidan är det filmens mening.

Jag gillade den även om det var ett gammalt beprövad koncept och filmen aldrig blev riktigt läskig. Specialeffekterna var väl under all kritik, men, men...

Blev positivt överraskad!

Mer psykologisk dramathriller än ren skräck. Som en blandning mellan Lida och en high school-film. Den har en röd tråd, skapar obehag och spänning med enkla medel, är inte övernaturlig och är inte helt förutsägbar heller. Det finns även en småstadskänsla där som påverkar händelser. Dock har jag svårt för vissa rollkaraktärer. Sevärd och minnesvärd. Svag trea.

Gick att se, men inget att hurra över.

Jag drog igång denna film utan att veta kategorin på den, vilket jag tror hjälpte filmen. Att inte veta vad man ska vänta sig. Så starten på filmen är nog det jag gillar mest, hade gärna sett lite annorlunda slut på filmen. Men fullt godkänt, en trea.

Den funkar, men visst hade de kanske vunnit på att göra storyn lite mer komplex. Man förstår rätt snabbt vart det ska bana iväg.