Magnolia

Lite för mycket melodrama. Grodregnet var bra då, men faktiskt ännu bättre 25 år senare. Seymour Hoffmans replik om att det regnar grodor ligger dock bra till i kategorin överflödiga repliker.

Den är ett mästerverk - ibland. Skådespelet är bisarrt bra, men karaktärerna känns inte verkliga. Jag upplever det lite som att det är ett par tre skärmar mellan mig och filmen nästan hela tiden. För mig känns den i inte helt organisk, däremot är den ganska disträ och gapig.

Tja, Tom Cruise hm, men filmen var okej, kanske lite konstig...

Minst sagt en egendomlig film, händelser som vävs in i varandra eller inte. Mycket i livet är sammanträffanden som vi kanske inte tänker på, nu i denna film så får man se helheten, som en väv. Allt läggs ihop och varvas. Musiken var hemsk, allrahelst i början, trodde hela tiden att det var en introduktion, men den fortsatte och fortsatte. Så det förstörde mycket för mig, blev så irriterad. Annars kan jag tycka att det är en stor konst att få ihop alla trådar, ja som sagt en mycket märklig historia/historier.

Minst 10 år sedan jag såg denna film. Tyckte den var bra då, nu när jag är äldre förstår jag denna filmen på ett annat sätt. Och det är i positiv bemärkelse. Det här är ett mästerverk från början till slut. Alla i den här filmen söker någon form av försoning eller samhörighet och mening med sin existens. antingen med sig själv eller med andra eller allt på en gång och. Och allt efter filmen pågår vävs den ihop med en välkänd händelse, ni som sett filmen förstår vad jag menar. Kan inte plocka ut en skådespelare som sticker ut från mängden. Alla gör ett grymt jobb. Mästerverk från början till slut.

Väldigt intressant film som använder sig av symbolism och drar paralleller. Karaktärerna är bra och skådespelet utsökt. Kanon!

En fängslande och lång film (3tim 10min) som är krångligt uppbyggd med flera parallella historier som på nått sätt finns under samma paraply. I en scen behövs det verkligen ett paraply, den som sett filmen vet vad jag menar. En annan scen som gillas är när låten "Save me" (det var väl den) går mellan skådespelarna som nån slags stafettpinne, kul.

Melora Walters gör ett otroligt vackert porträtt av en trasig mänska som har en chans att bli lagad igen. Otroligt av många andra med, men hon stack ut nåt så enormt.

En fin genomtänkt och snitsigt ihopsatt historia som hittar det gemensamma i att vara människa, och bristen på och längtan efter kommunikation oss emellan. Mycket starka känslouttryck, ibland kanske lite väl dramatiserade.

"sometimes when it hurts you feel bad" - Mahatma Ghandi