BETYG
2.9
av 5
2.9
av 5
Man tänker sitt
Sebastian är en liten pojke som bor i ett villaområde i Sverige. Han observerar områdets olika karaktärer, från den ensamma fadern Jimmy till den olyckliga gästarbetaren Mischa.
| Originaltitel | Man tänker sitt |
| Regissör | Fredrik Wenzel, Henrik Hellström |
| Manus | Fredrik Wenzel, Henrik Hellström |
| Genre | Drama, 2000-tal |
| Skådespelare | Jörgen Svensson, Sebastian Eklund, Hannes Sandahl, Marek Kostrzewski, Bodil Wessberg |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1101 |
| Filmnummer | 71009 |
Recensioner
Man tänker sitt är en vacker och kontemplativ film som innehåller både vackra bilder och vackra tankar. Med Henry David Thoreaus Walden som inspiration tecknar filmen en skoningslös kritik mot et... Läs mer »
Kommentarer
Det här är nog en utav det mest meningslösa filmer jag någonsin har sett. Totalt ointressant. Mycket jag stör mig på som tex en pappa som mitt under en fest får för sig inför sonens gäster sköta trädgården och sen en minut senare är i slagsmål med honom och jag bara undrade vad hände?
Svår film, som inte sa mig personligen så mycket....
Väldigt mycket fram och tillbaka. Emellanåt fruktansvärt pretentiöst med berättarrösten och emellanåt väldigt vackert. Fin musik i kombination med fint foto ger den ändå en trea av mig. Kanske värd att se om någon gång.
Har en hel del bra poänger och sådär men det känns krystat och tråkigt. Dessutom, finns det något mer irriterande än småbarn som gråter och skriker???
Snygg berättarteknik och vackert foto men storyn griper aldrig riktigt tag i en.
Har en bestämd känsla av att "Man tänker sitt" inte lever upp till sin fulla potential. Det vilar en halvunken känsla av konstfack-pretto över det hela, men filmen dröjer sig inte desto mindre kvar. Bara vetskapen om de tusentals till det i filmen identiska bostadsområden (varav ett jag växte upp i) runt om i Sverige gav mig problem att somna. Omtitt rekommenderad?
En annorlunda och fascinerande film om män(niskor) som vänder sig från den förljugna radhusförorten och söker sig till naturen. Retar mig tyvärr på den förnumstiga berättarrösten killen har....
Den flimrade förbi några gånger innan den bet sig fast. Men oj vad den bet sig fast när jag väl såg den med öppna ögon! Ångesten och exkluderingen. Fantastiskt filmmakeri! Ni som har dömt ut har dömt förhastat. Denna film berör!
Erik Enocksson har ju gjort ett dundersoundtrack här!
Håller med om soundtracket, enormt irriterande. Tyckte att den hade potential någonstans men nej, endast långtråkig.
