Manchester by the Sea

Kul att Casey Affleck är typ den enda karaktären som uppvisar äkta sorg i någon större utsträckning. Annars är det ett habilt drama utan större överraskningar. Bra skådisar.

Skickligt drama som saknar finess! Denna film gestaltar känslorna hos en fastighetsskötare som varit med om dramatiska händelser. Efter hand visar det sig att hans humör växlar mycket efter situationen. Skickligt berättat med många förvirrande tillbakablickar för att efter hand ge bilden av mannen stadga. Flera inslag med slagsmål och en hel del upprepningar gör dock att filmen saknar finess. Jag hade gärna gett den en 4:a men slutbetyget stannar på 3½-, vilket avrundat ger 3. Det som brister är den tonårige brorsonens frånvaro av sorg och hans kaxighet mot sin farbror, vilka gör filmen mindre trovärdig. Casey Affleck vann en Oscar och en Golden Globe för bästa skådespelarinsats. I övrigt intressanta bilder från den lilla stadens hamn av privata fiskebåtar, huvudrollens arbete som husskötare i filmens början samt brorsonens relationer med jämnåriga.

Blytungt drama som griper tag pga dess välgjorda grunder, men det är ändå något som skaver när filmen är slut. Till vilken nytta spelas denna film egentligen? Betyget blir förstås en 4:a ändå.

Djupt deprimerande och extremt välspelad, en av de bäst spelade och regisserade filmer jag sett på flera år faktiskt, om att leva med det som inte går att överleva. Så realistisk och välgjord att den närmar sig det dokumentära. Otillfredsställande slut men väl passande i det jämngrå temat. Jag håller med användaren arietis om att en svaghet är bristen på sorg hos Patrick -- ett manusfel (eller val, för att visa hur livet går vidare) och inte kritik mot Lucas Hedges, som gör ett fantastiskt bra jobb precis som alla andra i filmen. Beskrivningen av filmen här ovan är en av de sämre på Filmtipset.

Sömnig film, sömnig huvudroll. Och vad handlade den om, liksom? Kanske ett världsrekordförsök i att få med servetter så många gånger som möjligt i samma film.

Mycket bra film. Väldigt engagerande. Bara att stämma in i lovorden för Affleck. Rekommenderas! 8/10

Hopp hopp fram o bak. Svårt för dessa filmer.

Casey Affleck äger sin roll och gör Lee till en skoningslöst mänsklig karaktär. Alla skuldkänslor och all frustration presenteras så rått som möjligt. Det finns ingenting illa att säga om den här filmen.

Upplevde denna film som aningen dravlig och främst ångestgenererande utan varken kvalitativ eller konstruktiv konst – vilket snarare missgynnade än främjade mig som tittare.

Magnifikt berättad historia om mänsklighet i sin allra sköraste form. Affleck har aldrig varit bättre och äger varje sekund av filmen. Han skådespelar med sådant djup, sådan inneboende ångest att man lider med honom och känner allt han känner. Lonergan svarar inte på allt utan låter tittaren fundera och våndas. Det är ett utsökt berättargrepp där man slits mellan hopp och förtvivlan. Den lilla ljusning som finns är subtil men ändå det filmen handlar om. Det här är filmmagi på alla sätt och vis.