Mannen från Jupiter

apelsin
2021-02-20

Utskämd av filmteamet och betald med kramar och utflykter?

KyLLo
2018-08-27

Efter att ha läst kommentarer i stil med "utan teamets inblandning hade Hans-Erik aldrig lämnat sin bubbla" så har jag en del att tillägga som jag inte tror framgick av min filmkommentar. Läs resten efter att du sett filmen eller om du inte tänkt att se den. Bland filmkommentarerna talas det om att filmskaparna hjälper och som om det är hela sanningen och enda utvägen. Självklart är det så det framställs på filmen (vore underligt annars). Men jag menar att man lika väl kan se det som att filmskaparna indirekt tog hans liv. Det är till mycket en tolkningsfråga och moralisk fråga. Vems drömmar är det som uppfylls - är det Hans-Eriks eller filmteamets? Är det rimliga drömmar att uppfylla? Är det enda alternativen? Hjälper man ett barn som önskar sig ett riktigt vapen genom att ge det i present? Hjälper man en skör åldring eller svårt sjuk person genom att trotsa vårdpersonalens rekommendationer och ta med personen på en långresa? Hjälper man någon som vill äta nötter men är allergisk genom att bjuda på nötter? De flesta är nog överens om att alla människor har rätt till ett drägligt liv efter sina förutsättningar åtminstone. Det kanske innebär exempelvis frisk luft, sällskap och givande sysselsättning. Men samtidigt kanske det inte innebär exempelvis möjlighet till valfritt heltidsarbete, långresor, mängder av vänner i verkliga livet, krogrundor och långpass på gymmet. Ensamhet eller tristess måste inte nödvändigtvis avhjälpas med drömresor. Precis som att man inte nödvändigtvis måste gå på restaurang för att äta en god middag eller gå på bio för att se en bra film. Mycket går att lösa på plats. Jag har alltid ett kritisk öga när jag ser den här typen av dokumentärer där det är möjligt att förvränga sanningen genom att klippa och klippa in. Många har uppenbarligen köpt budskapet i filmen rakt av, men hur mycket vet vi egentligen om Hans-Erik? Hur många känner honom IRL och hur många känner honom utifrån filmen? Personligen tror jag inte att det var Hans-Erik som fick för sig att bjuda hem ett filmteam i syfte att få resa till ett tivoli och leva "ett vanligt liv". Det var i så fall teamet som övertalade honom eller föreslog det.

Kreepy
2012-10-24

Jag känner att betyget dalar mellan en trea och en fyra. Som dokumentär så är den usel på det sättet att filmaren likväl de söta assistenterna tar alldeles för mycket utrymme. De tar på något vis plats och fokus från det som faktiskt är en intressant historia. Men samtidigt så ger de Hans-Erik ett liv utan ensamheten och utökar hans bubbla.

Babalugats
2012-10-07

taffligt hantverk, som redan påpekats. och jag håller med vad Rebecka Rasmusson uttalar i DN "Den borde debatteras offentligt, hur det är möjligt att finansiera och visa en film som på alla områden kränker människan den säger sig lyfta fram."

apmannen
2012-10-01

För att parafrasera Edith: Jag sökte en film om ett vansinnigt modellbygge, jag fann en film om en människa. Jag blev besviken.

fabbe86
2012-09-02

Magisk vid Danmarksresan. Annars är det katastrofalt berättat och skämskudden åker fram ett par gånger då filmskaparna gör bort sig. Förstår inte varför de envisas med att synas och höras hela tiden. Hans-Erik förtjänade bättre!

DiMMUBoRGiR
2012-08-31

Ett spännande, gripande och intressant personporträtt förstörs och smolkas ner totalt av filmmakarnas skamlösa behov av att framställa sig själva som varmhjärtade. Det är många gånger verkligen osmakligt hur man gör saker för kamerans- och filmens skull och det är så tydligt hur huvudpersonen dras med i alltsammans och vill ge filmteamet precis det dom förväntar sig och efterfrågar. Ovanpå detta fördunklas hela upplevelsen av bildkvalité och grafik från 80-talet. Historien och personen i fokus är värd så mycket mer än de här pinsamma människornas sensationsbehov. Erik Strömdahl, gör aldrig mer film om dig själv förklätt till något annat klart mer spännande.

Valarn
2012-08-31

Någon stans måste man kunna se bortom de ramar som man annars ska förhålla sig till i filmens värld. (I fallet med Hans-Erik gav människorna bakom dokumentärfilmen honom, vad många skulle kalla för ett: "värdigare liv". Eller kanske hopp, glädje, lycka. Givetvis finns det massor av timmar som inte kom med i dokumentären, dock är det ganska så självklart att han aldrig hade lämnat sin bubbla utan deras inblandning. Och vad är då viktigast?). Om man inte är en hjärtlös idiot som skiter fullständigt i andra, då. Eller för dum för att inse vad film-teamet faktiskt gör i dokumentären. Jag tycker inte om slutet, inte musiken. Inte klippningen för den delen heller. Samtidigt blir allt så oviktigt och sekundärt när vi bjuds in i Hans-Eriks bubbla, som sedan spricker på Tivoli, om inte förr. Vi bedömer inte Titanic eller Den Gröna Milen, eller Simon Birch. Vi får följa med Hans-Erik under hans sista år på jorden. Och jag är jävligt övertygad om att det är just de åren han uppskattade mest. Tack Erik Strömdahl.

Bambini
2012-08-24

Ett taffligt hantverk vägs upp av ett fascinerande människoöde. Helt klart sevärd! Ett väldigt underligt inslag är de två unga assistenterna som aldrig riktigt förklaras.

Ve72
2012-08-22

Gripande dokumentär som är absolut sevärd. Så hemskt vad föräldrar kan åstadkomma!