BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Maskulinum - femininum
Med grunden i en novell av Guy de Maupassant tecknar Godard detta porträtt av 60-talets parisiska ungdom i historien om en journalist som raggar upp en tjej som vill bli rockstjärna.
Originaltitel | Masculin, féminin: 15 faits précis |
Alternativ titel | Masculin, féminin |
Regissör | Jean-Luc Godard |
Manus | Jean-Luc Godard |
Genre | Drama, 60-tal |
Skådespelare | Birger Malmsten, Jean-Pierre Léaud, Chantal Goya, Marlène Jobert, Michel Debord, Catherine-Isabelle Duport, Evabritt Strandberg, Brigitte Bardot |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 521 |
Filmnummer | 5107 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Formen och uttryckssättet är behållningen mer än själva berättelsen men som drar iväg i yviga utsvängningar med jämna mellanrum. Dialogerna mellan ungdomarna är filmade med en sorts kittlande nerv även om det som sägs mest blir rappakalja. Leaud spelar ungefär samma märkliga karaktär som i ”Mamman och horan”, men om det är någon som kan komma undan med att spela kufisk så är det J-P Leaud. Jag gillar som sagt tonen och formen till den grad att jag petar dit en 4;a i betyg.
Det är lite uppfriskande att se på Godards filmer. Just att de skiljer sig så från de mera tillrättalagda filmerna som man oftast stöter på nu för tiden. Men trots rätt lovande filosofiska intentioner så är det ganska ytligt. På samma sätt som vi inte riktig lär känna någon av karaktärerna så går inte resonemangen djupare än intellektuella slogans. Som exempel den mest kända slogan från filmen att den här generationen är "the children of Marx and Coca-Cola". Jag kan fritt extrapolera som alla andra, men om Godard kunde sagt något mer om varför han anser det? Och vad tycker han det betyder, är det bra eller dåligt? Hade det gått mera på djupet så hade det kanske öppnat mera intressanta tankar än just ett: Jo, jag antar man skulle kunna säga så.
Men det kanske å andra sidan är slutsatsen man ska dra: Att man i ungdomen sällan är så genomtänkt och det intellektuella är mera flyktigt och man är mera upptagen med att jaga kärlek.
Det är inte en film jag starkt rekommenderar men ändå en underhållande tidskapsel om man fascineras av eran eller film genren.
Miljöerna och kameraarbetet är bra. Dialogerna är så pretto. Godard tror att han är smart och rolig med sina klyschor, vitsar och upprepningar. Det är praktiskt taget ingen som pratar så, förutom möjligtvis franska universitetssnobbar som gör film på 60-talet. Fotot är grynigt med något linsfilter som gör det ännu gråare.
Godard blandar friskt i vad som blir ett starkt tidsdokument från 60-talets Paris. Handlingen är inte särskilt djup men alla mindre ögonblick filmen har att erbjuda gör ändå att intresset hålls uppe. Det blir både långa tagningar, dokumentärt och mycket naturlig dialog. Politik vävs samman med dialog om sex, kärlek och krig i ett Paris där alla är en kedjerökare.
När jag nu läser om den här tråden märker jag att det är en ganska intressant story. Synd bara att jag knappt uppfattade den när jag såg filmen. Godard får här till några bra scener, men helheten är alldeles för osammanhängande och i längden oengagerande. Och så börjar jag få alltmer svårt för den vuxne Jean-Pierre Léaud också.
Lite kul med alla små samtida popreferenser och bra musik. Lite tråkigt med utfrågningsscenerna där kvinnorna ställs mot väggen. Tror dock jag måste läsa på lite innan jag ser den nästa gång. Eller så var det bara förutsägbart och helt enligt Godard-mallen som jag kände att det var.
Höjer till en fyra. Har blivit något utav en favorit.
Lätt urspårad.
Mycket vackert foto och levande miljöskildring. Man får väl någon slags känsla för en generation också även om den kanske inte var så mycket att hurra för. Grabbarna är outhärdligt självgoda och tjejerna får som vanlig hos Godard representera kommersialism och ytlighet. Inte mycket till sociologiska resultat kan man tycka. Men detta är ändå innan hr. Godards filmskapande nådde sin mest förutsägbara och stela period, här finns fortfarande utrymme för överraskningar. Jag är kluven men det är nog ändå en bra film.
Bitvis snyggt, tankeväckande och nästa briljant. Alldeles för ofta oerhört irriterande.