Mass

I grunden tycker jag om det. Det är lågmält, men replikerna är varken forserade eller utdragna. Däremot är den är väldigt ensidig i sitt berättande, så det krävs verkligen att man uppskattar ämnet och känner något. Ett problem tycker jag är att de pratar om personer som man som tittare inte kan relatera till. Jag tror att jag skulle känna precis likadant om jag som utomstående satt med i rummet. Stänger liksom bara av det som sägs och isolerar mig, men utan att för den sakens skull vara en känslokall person.

Realistiskt, men det är som att titta på ett nyhetsinslag och är det någon som i slutändan bryr sig? Nej! Typ som det brukar vara med nyheter eller sådana här filmer, folk tittar samt trycker på antingen en arg gubbe eller ledsen gubbe och sen går livet vidare. Den dagen sådant här leder till protester om diverse problem i vår omvärld och då menar jag riktiga protester i still med ”BLM” för några år sedan, när det gäller allt från USA:S Vapen lagar, krig och hemlöshet då ger jag ett högre betyg.

Ok regi, men visuellt helt livlös, även om det är ett kammardrama.

Denna film hade funkat minst lika bra som en pjäs. Men jag gillar ändå filmversionen och alla vinklar som regissören använder för att lyfta både manuset och skådespeleriet till mer än vad det, i själva verket, är.

På ett vis starkt och berörande om man leker med i spelreglerna men samtidigt är det aldrig långt ifrån att känna det är bara spelad teater och då blir behållningen desto konstigare och känslan av att det bara är hitte-på och manusförfattaren kan stoppa in lite vad han vill men det blir aldrig på riktigt ändå. Det känns på något vis omöjligt att göra spelfilm som funkar helt ut av något så hemskt som massmord och skolskjutning. Gott försök ändå och betyget blir en svag 3;a, 3-

Mycket gripande film som drivs framåt av dialog snarare än händelser. Samtliga skådespelare gör starka insatser i uttömmande roller. Om sorgbearbetning, lidande, skuld och förlåtelse. Det är realistiskt, minimalistiskt och rått.