Masters of Horror - Jenifer

En film som är både läbbig och mysig på samma gång! Den skapar garanterat debatt inom skönhetsideal ifall man ser den med fel person! En stört skön klassiker helt enkelt.

Nja, riktigt mycket hål i denna historien vilket gör det ohållbart i längden, men det är en del att trycka in under en timme. Jenifers smink är däremot väldigt läskigt och det mest positiva med filmen. Sedan måste jag bara kommentera det ganska så opassande soundtracket som verkligen ger ett intryck av att Argento vill tillbaka till 70-talet med Goblin vid sin sida. (5-/15)

Verkligen ett stil- och temabyte för Argento (inte ens våldsscenerna är typiska för honom) och det är lite svårt att förklara varför den fängslar så. Överraskningar har den ju inte många av. Fräsig, tung. En film tillägnad alla oss män som tänker med lilla huvudet ;)

Grundstoryn är intressant, vilket nog är skälet till att jag satte ett extremt högt betyg på den här när jag massbetygsatte Masters of Horror 2010 några år efter jag sett serien, men speciellt välgjort är det inte... Det är typ gore, sex och plotholes för hela slanten. Så mycket som bara hoppas över för att passa storyn. Den har åtminstone lite stämning så det räddar tvåan.

Lagom läbbig och Jenifer är både het och obehaglig samtidigt. Lite som en urban legend. Men inte alls den Giallo-terror som Argento är van vid att skapa.

Det finns viss problematik men även kvalitet. Hade varit trea om det inte vore för avsaknaden av svar. Man måste inte alltid ge svar, men det här är ju bara ologiskt, orimligt.

Har väldigt svårt att bestämma mig för om jag ska bli förbannad eller inte. Figuren Jenifer är antingen JÄVLIGT problematisk eller väldigt intressant. Det blir en svag trea som helhet mest på grund av att jag blir intresserad och att filmen stannar hos mig ett bra tag.

Ändå hyfsad jämfört med annat Argento gjort i modern tid, stark tvåa. Bra ljud och soundtrack samt en hel del gore. Största svagheten är att det hela är ganska förutsägbart. Att skådespelarna överlag är sådär känns knappt relevant att nämna, det är ju inte på den fronten Argento brukar glänsa direkt.

Förutsägbart så klart, och kanske inte direkt typiskt Argento. Dock en lagom slafsig liten film med bra effekter. Hade varit kul att se en längre version med en ordentlig bakgrund då den här storyn lätt skulle kunnat bli något bättre.

Löjligt förutsägbar historia om människor som beter sig osannolikt. Argentos styrka har aldrig varit berättelsen eller dialogen utan ligger helt i bildestetiken, den hotfulla och drömska atmosfär han skapar. I denna finns inte ett spår av det, Resultatet är en dålig tv-film där enbart Argentos brister kommer till tals.