BETYG
3.7
av 5
3.7
av 5
Matewan
Kolgruvearbetare i Mingo County, West Virginia, försöker 1920 bilda en fackförening men blir hela tiden motarbetade av företaget och deras hantlangare.
| Originaltitel | Matewan |
| Regissör | John Sayles |
| Manus | John Sayles |
| Genre | Drama, 80-tal |
| Skådespelare | James Earl Jones, David Strathairn, Chris Cooper, Kevin Tighe, Mary McDonnell, Ken Jenkins, Will Oldham, Gordon Clapp, Jace Alexander, Joe Grifasi, Bob Gunton, Nancy Mette |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 165 |
| Filmnummer | 6928 |
Recensioner
Matewan var den första av John Sayles' filmer jag såg. Jag tror jag aldrig blivit så överväldigad av en film, vare sej förr eller senare. En av orsakerna var att jag inte visste ett skvatt om de... Läs mer »
Kommentarer
Will Oldham!
En mycket sevärd film, om ett viktigt ämne, men trots att fotot och skådespelarna är av yppersta klass så är det något som saknas. Berättelsen blir kanske lite väl manikeisk, på klassiskt amerikanskt vis, och jag blir inte så berörd som jag skulle önska.
Fantastiskt bra film, fast inte på alla sätt. Regin är klanderfri och skådespelet suveränt. Miljöer och kostym är klockrena och oglamorösa. Historien är intressant, viktig och berörande. Men sedan finns det en del problem. Ibland känns det som att Sayles & co inte riktigt kan bestämma sig för syftet med filmen. Trovärdigheten naggas i kanten av "allt är svart eller vitt" och av några överdrivna och ytterst tvådimensionella karaktärer (fast å andra sidan är David Strathairns karaktär - någon som påminner lite om en mer sansad variant av Val Kilmers Doc Holliday i Tombstone - en av filmens största behållningar med sitt minspel och sina oneliners). Trådar lämnas hängande, och emellanåt blir allt lite väl enkelt. Jag hade hellre sett att Sayles antingen hade berättat en trovärdig och avskalad berättelse med djup och gråskala, eller gett oss lite mer "Hollywood-känsla" istället för att fiska ur båda dammarna. (9+/15)
En film om ett viktigt ämne: klasskamp, hur rättigheter inte ges utan tas och att överheten alltid satt profit över människovärde. Skildringar av den amerikanska arbetarklassen finns det inte gott om, ja oftast arbetar ingen i Hollywoods framställningar (åtminstone inte med vanliga yrken). Men trots det goda anslaget så brister denna film i själva berättandet: det spretar lite mycket, karaktärerna utvecklas/fördjupas inte och ingenstans lyfts perspektivet och placerar in händelserna i ett större sammanhang. Estetiskt blir det lite väl tillrättalagt och ganska tunn. En film om ett ämne som förtjänat en bättre framställning.
Oerhört gripande. Bandiera Rossa! Fantastiskt.
Scenen när de svarta och italienska strejkbrytarna kastar sina spadar och vandrar ner från gruvan tillsammans med arbetarna sjungandes bandiera rossa får alla med hjärtat på rätt plats att rysa av välbehag.
En djupt gripande film, Sayles har knappt någon överman när det gäller att fylla en konventionell yta med ett viktigt och vackert innehåll. Som vanligt bjuds man även på ensemblespel av högsta rang och intelligenta perspektiv på sådant som historia, etnicitet och klass.
Kom med förtrampade, gå med förtryckta,
socialismen den för till lycka!
Kom med förtrampade och slåss för livet,
vår kamp för frihet är också din!
Sail on, Sail on Sayles.
Sayles fortsätter att imponera, denna gång med lite större medel än vanligt men fortfarande full kontroll. Välkomponerat ner till minsta biroll, högoktaningt och jordnära. En mycket fin film.
