BETYG
3.7
av 5
3.7
av 5
Melancholia
Justine och Michael firar sitt bröllop med en överdådig fest hemma hos Justines syster och svåger. Samtidigt är planeten Melancholia på väg mot jorden?
| Originaltitel | Melancholia |
| Regissör | Lars von Trier |
| Manus | Lars von Trier |
| Genre | Drama, Science Fiction, 2010-tal |
| Skådespelare | Stellan Skarsgård, Alexander Skarsgård, John Hurt, Kiefer Sutherland, Udo Kier, Kirsten Dunst, Charlotte Gainsbourg, Charlotte Rampling, Jesper Christensen, Brady Corbet, Cameron Spurr |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 5849 |
| Filmnummer | 86783 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Avskydde i stora drag samtliga karaktärer och Justine i synnerhet. Förstod dock delvis deras beteende och visst hölls intresset uppe. Två mycket olika akter varav den senare bjuder på ett mycket vackert foto.
Lysande om depression. Först störde jag mig på typ samtliga karaktärer, sedan föll allt på plats och drabbade mig rejält. Så kul att den är inspelad på Tjolöholms slott. Bor själv alldeles i närheten.
Jag vet inte hur många gånger jag höll på att stänga av filmen och tur att det är några som håller med att filmen var kass. Fy sjutton vilken seg och tråkig film + i allt elände var att filmen var snyggt filmad och att det fanns en del bra skådespelare...
Visuellt vackert, välspelad och träffande om depression.
En film som stannar kvar men är det på grund av sin visuella stil eller frågorna om människors psyke filmen ställer?
Mardrömmar i slowmotion. Ett pråligt bröllop där folk gör kollriga saker. Och som final så kommer en knepig planet som gömt sig bakom solen fram. Den dyker upp i horisonten och kraschar vårt sköna jordklot. Allt ihop kontrollerat av en kille som inte kan prata engelska. Spektaklet är utför med ett ointelligent foto men med en del anständiga skådespelarinsatser
Andra akten är inte lika stark som första under filmens gång, men med lite perspektiv är det nog ändå den som fastnar. Alltid kul att vara i von Trier-land dock.
Svag fyra. En omtumlande dödsångestresa! Andra halvan är dock bättre än första, som är ganska så ojämn. Första halvan kändes som en sämre version av mästerliga 'Festen' och består av lite väl många lösa trådar som aldrig riktigt knyts ihop, men den kanske finns där för att påminna oss om att det bakom vår leende fasad egentligen bara finns tomhet. Livet är alltså ett skämt.
Trier lånar mycket rent estetiskt av Antonioni och La Notte, men det är ändå enastående. Mångbottnad film om jordens undergång och dess psykologiska aspekter och påverkan på det mänskliga sinnet.
Oerhört frustrerande filmupplevelse. Det finns så mycket med filmen som är fantastiskt. Den är snygg, stämningsfull, temat är intressant och har en av de bästa slutscenerna jag har sett. Tyvärr känns manuset fruktansvärt styltigt, dialogerna och karaktärernas beteende känns stundtals krystade och onaturliga. Väldigt svårt att sätta betyg. Borde varit en femma men blir en stark trea fram till omtitt.
