Metallica: Some Kind of Monster

Omtitt. Håller än, även om musiken inte är särskilt bra alls.

Inte jättekul eller jätteintressant men det beror nog mest på att Ulrich och Hetfield är så otroligt osympatiska. Det enda som förenar dessa två är egentligen intäkterna och dokumentärens kärna är egentligen deras kamp för att behålla, inte artistisk kvalitet eller personliga relationer, utan just sin produkt "Metallica" och intäkterna från denna produkt. "Anvil" är en mycket personligare och intressantare dokumentär om ett band som aldrig lyckades bli en produkt och det är en mycket bättre film.

För kontextens skull kan jag börja med att nämna att jag tycker att Metallica är ungefär så bedrövligt som musik överhuvudtaget kan bli, men det hindrade mig inte från att finna den här filmen ganska intressant. Det är kul att få sig en inblick i arbetet bakom ett album, och man får en påtaglig känsla av att musikskapandet helt och hållet har blivit ett jobb för det här gänget. Där är det ju lite synd att jag inte har någon koll på deras musik. så att jag kunde se hur det påverkade slutresultatet. Men mest är det ju en intressant studie i gruppsykologi med två självupptagna skitstövlar i form av Ulrich och Hetfield vars egon inte riktigt får plats i samma rum. Samtidigt framstår Kirk Hammett som en ganska sympatisk kille, så man undrar ju lite hur han hamnade där. Men cred ska de ju iaf ha för att de är så självutlämnande framför kameran. Kul också att This is Spinal Tap känns ännu mer träffsäker efter att man har sett det här

Medelmåttig men inte ointressant dokumentär! Denna dokumentär, som är beställd av Metallica, handlar om hur de ska kunna lappa ihop sina relationer för att spela in en ny skiva efter fem års paus. Tänk er samma händelse och liknande dokumentär om Beatles! Dokumentären berättar alltså inte Metallicas historia utan om hur de anlitar en terapeut för att snacka ihop sig. Det medför mycket pratande och en del musik. Dokumentären är gjord på sedvanligt nordamerikanskt sätt, en massa intervjuer och gruppsamtal som styckas upp och klistras ihop igen i en annan ordning. Detta kunde gjorts betydligt bättre. Filmen saknar dock inte intresse, bland annat visar den hur svårt det kan vara med grupparbete och att få alla att känna sig likvärdiga. Dokumentären kunde kortats till de sedvanliga hundra minuterna. Betyg: 2½

En av få bra musikdokumentärer! Har en kompis som ÄLSKAR Metallica och han har aldrig vågat se den här. Förstår varför.

Jag gillar de flesta genrer när det gäller musik men när det kommer till hårdrock och heavy Metal så finns det bara ett band värt namnet och det är METALLICA. Detta är en fantastisk dokumentär där jag bjuds att delta och förstå mer om mitt favoritband. De må ha stora jävla egon och snacka mycket skit men de levererar fortfarande riktigt bra musik.

Mycket intressant om hur ett av världens mest inflytelserika metalband spelar in kanske världshistoriens sämsta metalskiva. Med facit i hand, hur skivan blev, är det oerhört smärtsamt och underhållande att se hur de gick tillväga och angrep musikskapandet - men inte alls förvånande hur skivan kunde bli så oändligt, avgrundsdjupt usel utan tillstymmelse till kvalitet.

Jag tyckte den var festlig när jag var 8 år. Är man äldre än så har man dock inte mycket att hämta.

fick ståpäls innan förtexten o när den va slut grinade jag nästan:)

Underhållande men börjar undra hur mycket de överdriver för kamerornas skull och hur mycket som faktiskt var äkta.