Mig äger ingen

Den här filmen lider av svenska moderna processen där man inbillar sig hur en "stark" dramafilm ska göras. Budgeten var 26 miljoner men ändå har man lyckats göra en ganska fadd, tom och tråkig film av ett ganska tacksamt ämne. Jag blir så lessen att så många miljoner gått i spillo. /Harry Schein

Jag tycker att Persbrandt är grym här och aTT filmen bars blir bättre och bättre ju längre den går. Till slut är den riktigt bra. Känns som en fin balans mellan äkta och film.

Förstår mig inte på den här filmen alls. Visst det är väl synd om flickan som har en pappa som är alkoholist, men han är ju snäll mot sin dotter. Han slår henne inte eller något annat dumt. Då tycker jag Svinalängorna är mer tragisk och hjärtskärande..

Här är det tydligen meningen att man ska tycka synd om alkoholister men av flera anledningar (som man tyvärr inte kan gå in på utan att avslöja saker som händer i filmen) är det omöjligt att sympatisera med Hasse. Jag hade inga höga förväntningar men jag blev ändå ganska besviken när jag såg den här filmen. Storyn är ganska tunn, man stör sig rejält på Hasse och hans agerande, Persbrandt spelar över och skådespelarnas insatser i övrigt är inte heller mycket att hänga i granen. Det har gjorts bra filmer om alkoholism men den här skildringen är allt annat än bra.

Persbrandt gör ett superjobb här. Riktigt hög klass på skådespel. Vissa delar håller inte riktigt för att jag ska hålla mig emotionellt engagerad, så det blir en trea ändå.

Mycket stark trea, jag tycker filmen är mycket fin och gripande rakt igenom men känns också lite tråkig och saknar driv. Det är först mot slutet som den verkligen griper tag i mig men då gör den det också ordentligt. Så jag har svårt att bestämma mig för hur mycket den känsloanstormningen ska väga upp att den bitvis kändes småtråkig. Det som till slut för att filmen stannar på en trea är ett par illa valda scener som går ifrån boken utan anledning.

Jag har inte läst boken men jag tyckte mycket om filmen. Enormt bra spelat av framförallt Persbrandt. Enda jag stör mig på filmen är det den innehåller typiska (svenska?) filmklischeér som t e x börja storgråta mitt under en låt på radion.

Svensk svärta, smärta och lite explorer. Persbrandt är väldigt bra som alkad småbarnsfarsa och visst är det jobbigt att se ungen behöva ta hand om honom gång på gång på gång. Lite misärporr blir det ju, men samtidigt känns det som att det mycket väl både kunde och kan vara så här på många håll där bruksare kämpar för att få ihop vardagens bestyr. Kaviarvänstern ställs mot den allt mer uppgivna kommunisten som inser att idealismen sätter käppar i hjulet för livskvalitén. När blir det värt att sälja ut sig egentligen? Oväntat bra för att vara svensk film, når upp till en svag 3 på ren och skär vilja.

Nej, filmen är inte bättre än boken, men sevärd för Persbrandts rollprestation. Välj boken i första hand.

Även om jag inte är nåt jättestort Åsa Linderborg-fan så tyckte jag faktiskt om boken och därmed ville jag se filmen också. Dock blev jag faktiskt väldigt besviken på filmen. Den är inte särskilt trogen boken, en del saker kunde ha skildrats bättre och Persbrandt spelar faktiskt över ofantligt mycket i en del scener. Tror inte jag kommer se den mer än en gång.