BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
Min bror är enda barnet
Accio är den lättretlige, explosive bråkstaken, föräldrarnas sorgebarn som tar varje tillfälle till kamp. Hans bror Manrico är den karismatiske unge mannen som älskas av alla, men under den välputsade ytan är han precis lika farlig som Accio. I en liten italiensk by under 1960- och 70-talen utspelas dessa passionerade bröders äventyr. De strider hårt om politiken men viktigast av allt, om samma kvinna. 15 år av Italiens historia passerar under det att bröderna trots sina olikheter finner att de egentligen är mycket lika.
| Originaltitel | Mio fratello è figlio unico |
| Alternativ titel | My Brother Is an Only Child |
| Regissör | Daniele Luchetti |
| Manus | Daniele Luchetti, Sandro Petraglia, Stefano Rulli, Antonio Pennacchi |
| Genre | Drama, Komedi, Kriminalare, 2000-tal |
| Skådespelare | Elio Germano, Riccardo Scamarcio, Alba Rohrwacher, Massimo Popolizio, Luca Zingaretti, Anna Bonaiuto, Angela Finocchiaro, Diane Fleri |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 203 |
| Filmnummer | 57404 |
Recensioner
Min bror är enda barnet börjar i mitten på 60-talet i södra Italien, där Accio (Elio Germano) och hans bror Manrico (Riccardo Scarmacio) bor med sina föräldrar och syster. Manrico, som är ... Läs mer »
Kommentarer
Det är syskonrelationen som dominerar filmens existens och då den tänder till så tänder filmen till.
En meningslös skräpfilm; nästan två bortkastade timmar.
Hade då huvudrollsinnehavarna varit något karismatiska hade nog filmen blivit intressant. Svag trea.
Svag för italienskt!
En fin film om att hitta sig själv och sin egen väg, att passa in och sticka ut. Bra skådespeleri som visar på vilsenhet och kärlek och hat till familjen.
Två fula spaggar som har olika åsikter och slåss, ja det var ju kul.
Lite småseg, men ordinär och vacker. Sista halvtimman var ren njutning. Och jag älskar filmer där de talar något annat språk än svenska eller engelska!
En BRA film. Mycket sevärd
En rätt allvarlig film som visar det på ett glädjande vis, men skrattar till och ler. Jag gillade den, den hade sina stunder.
Spretig film som inte levererar något nytt. Hur många filmer i denna anda har det egentligen gjorts i Italien?
