Min första kärlek

Riktigt dålig, jag har så otroligt svårt för det här nostalgiska barnperspektivet som är så vanligt i amerikanska filmer. Usch.

Så där, nja....

Lite kuriosa är att AnnaSophia Robb provspelade för rollen som Rosemary.

En riktigt söt film om första kärleken som levererar charm, massor av känslor och barnskådisar av bästa kvalitè. De unga skådisarna Josh Hutcherson(Gabe) och Charlie Ray(Rosemary) imponerade stort på mig. Sedan har vi genomsympatiske skådisen Bradley Whitford i en biroll. För alla som minns sin första kärlek(och vem gör inte det) är detta en ljuvlig film som får en att minnas kärleken då den var som mest oskyldigast. 4-

Hade satt en trea efter första titten (som jag hade glömt totalt, måpste varit länge sedan) men nu får den en tvåa. Håller helt med KyLLo här ovan, urusel casting, killen snackar för fort (man hinner knappt med) och när han "gråter" så skrattar man nästan ihjäl sig. Och inte var tjejen bra heller. Synd att jag såg den två gånger!"

7.7 på imdb? Är det någon som driver med mig? Favoritscenen är när han gråter, sämre skådespeleri får man leta efter.

Pluttinuttig film, som dock har ett riktigt bra slut. Ligger väl mellan två och trea, beroende på vilket humör man är på. Vanvettigt högt betyg på IMDB.

Mysig, söt och underhållande film som faktiskt fick mig att bli väldigt engagerad i filmen och jag satt helt ivrig på att få följa barnens dagar tillsammans.. konstigt nog, men sen så är jag också fruktansvärt svag för NY-miljöer så det är också något plus. Jag tycker därför som sagt om storyn och ungarna är så fruktansvärt söta tillsammans att man nästan faller ihop. Men det som jag faktiskt uppskattade mest var att filmen inte slutade på det mest förutsägbara sättet utan på ett mer trovärdigt sätt.

för att den är söt.

Det finns mängder av filmer som handlar om första kärleken. Den här är inget vidare. Den är gjord enligt amerikansk standardmall. Första halvtimmen är skamligt dålig, men sen tar den sig något i alla fall. För mycket berättarröst, för högt tempo och för lite känsla. Om jag ska vara uppriktig så är pojken en dålig barnskådis. Han pratar i dubbel hastighet och låter monoton som en robot. Det håller inte i den här genren. Roligast hade jag åt när han grät. Det såg bara för fånigt ut. Och varför skulle man inte vara mogen för att vara kär när man är elva? Så löjligt. Det kan man ju bli hela livet. Annat om det varit ett förhållande eller så. Tja, trots brister så går den från en etta till en tvåa.