BETYG
3.6
av 5
3.6
av 5
Min lycka
I en fransk småstad är snickaren och tvåbarnspappan François lyckligt gift med Therese. En dag träffar han Émilie, telefonist på det lokala postkontoret, och inleder en kärleksrelation med henne.
Originaltitel | Le bonheur |
Alternativ titel | Happiness |
Regissör | Agnès Varda |
Manus | Agnès Varda |
Genre | 60-tal, Drama |
Skådespelare | Jean-Claude Drouot, Claire Drouot, Olivier Drouot, Sandrine Drouot, Marie-France Boyer, Marcelle Faure-Bertin, Manon Lanclos, Sylvia Saurel, Marc Eyraud, Christian Riehl, Paul Vecchiali |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 244 |
Filmnummer | 50376 |
Recensioner
François lever ett lyckligt liv med sin fru Therese och sina två små barn i en fransk småstad. Men mitt i sommaridyllen träffar han en dag Émilie som arbetar som telefonist på det lokala postko... Läs mer »
Kommentarer
Vilken pärla, otroligt vacker med passande musik och nästan varje bildruta i filmen skulle fungera som en tavla. I början har jag lite svårt för att otrohetsaffären inte har någon rationell förklaring (han är lyckligt gift) och att han inte visar några skuldkänslor… men efter ett tag uppskattar jag det ej moraliserande stilgreppet. Filmens budskap ser jag som att lycka kan vara destruktiv och att vår egen lycka färgar hur vi tror att andra kommer uppfatta verkligheten (som kanske de facto bara är vår personliga verklighet).
Tror fortfarande jag föredrar Vardas senare filmer som Vagabond och Efterskörd än hennes tidiga 60-tals-klassiker, men detta är tveklöst en bra och speciell film. Berättelsen är kanske inte jätteengagerande i kontrast mot den sagolikt läckra inramningen, men i och med det tvetydliga slutet och den oklara poängen hålls det hela ihop snyggt. Men framför allt är detta ju skönhetens film, tänk om alla färgfilmer hade använt sina färger såhär! Min lycka får 99% av alla samtida filmer att kännas svartvita.
Snygga färger, men som vanligt med FNV är jag inte helt vän med klippningen. Lite väl mycket bröst. Och huvudpersonen är en röv, vilket också drar ned betyget. Stark tvåa.
Vad som är rätt och fel i det här fallet tycker jag är självklart.
Finurligt upplindad historia om att vilja äta kakan och ha den kvar, inte så ovanligt kanske med otrohetsaffärer men här finns en naiv krydda som sätter piff på anrättningen så att säga. Ironi från filmskaparen? Ja, kanske. För övrigt är det en lite väl tafflig film där väldigt mycket är transportsträcka och lite väl optimistiska försök med bildkompositioner. Utan filmens clou hade det här varit högst mediokert men "affären" är snyggt presenterad med finess och känsla vilket gör att betyget höjs rejält till en 4;a. För övrigt föredrar jag Vardas debutsfilm om Cleo som är en av mina två favoritfilmer alla kategorier.
Satte en tvåa först, men ju mer jag tänker på den desto sämre blir den. Det visuella till trots är det bland det sämsta jag har sett, någonsin; handlingen, dramaturgin, skådespeleriet, allt är verkligen uruselt. 79 minuter som kändes som det dubbla...
Färgfilm! Får andra färgfilmer att kännas urvattnade.
Vackert, sensuellt berättad film med det är stora brister i skådespeleriet vilket gör att man tappar tron på historien. I centrala scener räcker skådespelarna helt enkelt inte till.
Oj! 5:an är nära, nära!
Fantastisk! Det vackra fotot och den luftiga och harmoniska stämningen blir en skarp och ruskigt träffsäker kontrast till det omtumlande och sällsamma temat. Filmens kanske helt unika och på något vis subjektiva och taktila kameraspråk är också väldigt värt att nämna.